Replik till Roger Höglund.
Lagtingsledamot Roger Höglund (C)) kommenterar i en insändare i måndagens tidning oppositionens kritiska hållning till att den allmänna förvaltningens och de underställda myndigheternas anställda ensidigt förväntas byta ut sin semesterersättning mot ledig tid. Jag kritiserade detta förfarande i mitt anförande under remissdebatten. Insändaren återger i stort replikväxlingen mellan mig och Höglund (C).
Det ska klargöras från början att vi definitivt inte är motvilliga till att även det offentliga Åland i detta läge ska bidra till att sänka driftsutgifterna för självstyrelsen. Vi är snarast kritiska till den personalpolitik som man nu gått in för genom dessa panikartade och högst diskutabla metoder.
Gällande kollektivavtal har redan under lång tid gett de anställda möjligheten att byta ut semesterersättningen mot ledig tid, om man så önskar. Det här har alltid gjorts i varierande utsträckning och med olika motiv och utifrån de individuella förutsättningarna. Nu förväntas alla dras över samma kam. Schabloner är lämpliga att använda i många sammanhang men inte när man ska bedriva en stimulerande personalpolitik vars målsättning är att behålla och rekrytera de bästa krafterna till i självstyrelsemaskineriet, i synnerhet när man inte kan konkurrera med motsvarande löner på den mycket begränsade åländska arbetsmarknaden.
Alla ekonomer är överens om, däribland säkerligen även ledamot Höglund (C), att den s.k. osthyvelprincipen inte är att föredra när konstruktiva lösningar ska komma till för att uppnå långsiktiga ekonomiska effekter. Här förväntar vi oss mod av landskapsregeringen för att göra prioriteringar och förändra i strukturer genom att utgå från det åländska samhällets och ålänningarnas lagstadgade rättigheter och behov. Och litet empati skadar inte heller.
Det ligger ett stort ansvar på landskapsregeringen att värna om sin personal. Allt blomsterspråk till trots är det på verkstadsgolvet som självstyrelsen upprätthålls. Motivera och ge verksamhetsförutsättningar i stället för att splittra och härska.
Det förundrar mig var sådana här idéer har sitt ursprung egentligen. Efter att ha hört mig för kan jag konstatera att den här typen av indirekta krav och fantasilösa grepp inte förekommer i riket, vare sig på departements- eller myndighetsnivå.
Man har visserligen på kommunalpolitiskt håll gjort trevande försök men efter konsultering avstått från att gå vidare med det. Det finns en orsak till det. Man plockar inga stilpoäng med dunkla grepp och det drabbar rekryteringen i förlängningen.
Nej, bästa landskapsregering, bättre kan ni. Förr hade vi en gemensam målsättning att ålänningarna ska ha det minst lika bra som man har det i riket, eller helst bättre. Inte har vi väl gett upp den devisen ännu?
Rainer Juslin (Lib)

Ålandstidningen