Relationerna mellan Åland och Finland har under en längre tid varit rätt ansträngda och olika falanger manar på! Vi är på väg över ättestupan, det finns ingen återvändo längre, måttet är rågat, vi har nått vägens ände och så vidare.
Jag tycker att vi som kandiderar måste ta ett ansvar för vad vi säger och uttrycker i media. Det är fel om man går ut i valkampanjen och försämrar Ålands relationer med Finland för egen vinnings skull.
Varje överdrivet populistiskt utspel i språkfrågan tas naturligtvis emot med förtjusning av våra språkmotståndare i Finland och ger dem än mer ammunition för att motarbeta och förlöjliga oss.
Jag har personligen kämpat för svenska språket i Finland under många år. Trots att jag ideligen hört att det är lönlöst och att jag kastar bort min tid, har min fasta övertygelse alltid varit att ingenting är omöjligt, inte ens det svenska språket i Finland.
Jag tillhör bland annat en stor organisation (Lions) och som medlem har jag i många år tyckt att bristen på svenska i organisationen varit beklämmande. Så när jag började engagera mig på distriktsnivå som distriktssekreterare, såg jag till att all officiell information gick ut på båda språken.
I början var det en ständig kamp med att förklara att många medlemmar, framför allt på Åland, faktiskt inte kan verka i organisationen om man inte får information på sitt modersmål. Sedan som ledare för distriktet och kunde bevaka situationen. Nu tre år senare fortsätter det på samma sätt som det aldrig varit annorlunda.
Under samma tid var jag även med och startade en grupp vars mål var att få till en officiell nationell arbetsgrupp, som skulle värna om det svenska språket inom Lions Finland. Första året man försökte få igenom motionen misslyckades det, då man krävde det ena och det andra.
Jag kritiserade tillvägagångssättet skarpt och fick följande år själv till uppgift att lobba för saken då jag även satt med i det nationella rådet. Under kommande år informerade jag övriga ledare om hur situationen för oss 1.500 svenskspråkiga medlemmar såg ut.
Jag upplyste dem även om att större delen av våra 200 ålänningar i organisationen inte kan någon finska alls och fick förståelse. Under senaste årsmöte i Uleåborg gick motionen igenom.
Trots att vi är 23.000 medlemmar var det inte en enda officiell röst mot motionen den här gången. Det är ett bevis på att det till synes mest omöjliga är möjligt, bara man gör det på rätt sätt.
Som med så mycket annat här i livet kan man förebygga och ändra på en massa attityder, misstolkningar och även rädsla, om man gör det på rätt sätt. Det lönar sig inte att sitta hemma och skrika mot ladugårdsväggen om hur illa vi blir behandlade i språkfrågan, utan vi måste ständigt upplysa ovetande om våra behov och påtala alla de positiva saker tvåspråkigheten medför.
Men varje gång vi gör oseriösa utrop och påhopp om ”förfinskningen” så gör vi bara klyftan större.
Ge aldrig upp, gör om och gör bättre, tills det lyckas! Så länge vi lever i symbios med Finland måst vi göra det bästa av förhållandet utan att för den skull ge avkall på vår egen identitet och självaktning.
Vi ska självfallet jobba stenhårt med språkfrågan för ingen annan gör det åt oss.
Björn Hägerstrand (MSÅ)
kandidat i lagtings- och kommunalvalen

Ålandstidningen