Jag är biodlare, miljöaktivist och har valt att bo i skärgården för att det är ett sätt att få leva nära djur och natur. Jag ser med glädje att det på insändarplats nu diskuteras hantering av vägrenar. I oktober förra året tog jag initiativ till en motion till Kumlinge kommuns fullmäktige med målet att kommunen på ett bättre sätt ska bidra till att minska utarmningen av floran och hotet mot våra pollinatörer. Utgångspunkten var och är att antalet vilda bin minskar och att det krävs snabba insatser.

Utarmningen av floran är ett hot mot våra pollinatörer. För att överleva behöver de kunna hitta platser att bo på och något att äta, precis som vi människor. Att våra tambin producerar honung vet alla, men den största betydelsen för oss är att de och de många vilda bina pollinerar växter så att det blir frukt och bär åt oss och mängder av fåglar och andra djur. Cirka en tredjedel av maten vi äter har pollinerats av bin och humlor.

Vi som lämnade in motionen ville att det i Kumlinge kommun införs en nytt sätt för skötsel av vägrenar, en skötsel som gynnar en rik och vacker flora och biologisk mångfald och som samtidigt kunde bjuda boende, sommargäster och besökare på en skönhetsupplevelse. Vi ville också att kommunen skulle uppmana landskapet till liknande åtgärd och att allmänheten i kommunen uppmuntras till att vidta åtgärder för biologisk mångfald. Bakgrunden är att naturbetesmarker och ängar minskar och hundratals arter har försvunnit. Samtidigt har gröna ytor som sköts vid till exempel vägkanter ökat.

Experter och forskare anser att ängs- och betesmarkernas arter kan få nya fungerande livsmiljöer längs vägar om vi bara sköter dem rätt. På Gotland ligger man långt fram med sin skötsel av vägrenarna. Man låter vägkanterna blomma. De använder vad de kallar en anpassad slåtter och under sommaren när växterna inte hunnit släppa sina fröer slås bara siktskymda kurvor, korsningar och andra ställen där det behövs för trafiksäkerheten. Resten slås under höstslåttern efter den 1 september.

Jag är glad att det blivit en diskussion om och hur man på ett hållbart sätt ska hantera vägrenar och hoppas att både landskap och kommuner gör upp hållbarhetsplaner för att bidra till att öka mångfalden bland annat genom att ta vara på vägrenarnas möjligheter. Men också att allmänheten uppmuntras att se över hur de till exempel i stället för stora gräsmattor som inte används kan gynna ängsblomning, allt med syfte att gynna den biologiska mångfalden som är en överlevnadsfråga för oss alla.

Mia Hanström

Kumlinge

Jag har följt med aktiviteten i Badhusparken på nära håll i ett halvt sekel och jag bara älskar att se hur den nu äntligen används av familjer, ungdomar, äldre, grupper, enskilda och ihop alla dagar.

Först ett tack till Henrik Herlin för en bra ledare i tisdagens tidning och till Ålands framtid för en bra insändare i samma tidning gällande Mise.

Sophanteringen i vårt hushåll på fyra personer fungerar på detta utmärkta sätt:

I en intervju med vd Dan-Erik Woivalin om Ömsens centrumsatsning finns många goda nyheter. För det första är det positivt att planeringen fortsätter.

Nu tycker jag att Sofie Dahlsten ska kliva ner från sina höga hästar och inte ge svepande och nedlåtande omdömen om mänskor hon inte vet något om, nämligen de hushåll som hittills haft endast ett sopkärl, för brännbart

Jag undrar varför inte Iltasanomat finns alls mera att köpa i Åländska affärer. Jag har frågat expediterna, men de vet inte och har sagt att många människor har frågat samma sak.

Mise har under årens lopp med all tydlighet visat sig vara en gravt överviktig koloss på lerfötter. Det påtvingade bytet av uppsamlingskärl och tömningsintervall som 800 Misekunder står inför fr.o.m. 1.11 är ytterligare ett bevis för den saken.

Med anledning av de senaste uppgifterna om Estonia och efter att ha hört Kaj Janssons uttalande i Ålands Radio, vill jag komma med några kommentarer.

Mises plan på att införa fyrfackstunnor vid varje fastighet, är inte klokt!

Får ett kyrkoråd göra som man vill? Det anser man i alla fall i Lemland Lumparlands församling. Borde inte kyrkorådets högsta prioritet vara att alltid fatta det beslut som är bäst för församlingen?

Torsdag 24 september hade vi fått ett brev från Mise i brevlådan. Brevet var daterat 15 september. Vi uppmanades i brevet att inkomma med svar senast 13 september. Bara det säger något om myndighetens syn på sitt uppdrag och sina kunder.

Jag har med intresse tagit del av lagtingsledamöterna Roger Höglunds (c) och Nina Fellmans (s) debatt i tidningen om vilka sektorer som lider mest under det tung ekonomiska oket i dessa pandemitider.

Låt oss vara ärliga. Skogen runt Badhusberget är inte jätteviktig som den ser ut idag. Kanske borde staden gallrat för länge, länge sedan.

I en intervju i Nya Åland den 28 september konstaterar infrastrukturminister Christian Wikström (Ob) det vi redan visste – att inget ännu gjorts för att infria vallöftet om en tunnel till Föglö, att det inte blir någon tunnel under mandatperioden

Fler insändare