Att Daniel Lindström hittade sitt kall tidigt i livet är det ingen tvekan om. Som sexåring såg han sin första föreställning och bestämde sig där och då för att det var teatern han ville satsa på. Han växte upp med en pappa och en farfar som båda var aktiva inom teatern på olika sätt. Pappa var även sjökapten.

– Pappa hade sina kostymer i garderoben som jag inte fick gå nära, men jag var så lockad. Sen en dag gick jag in och tog på mig kostymen, tittade mig i spegeln och kände mig som den där sjömannen. Där började ett teaterintresse.

Daniel Lindström växte upp i Stockholms skärgård på olika orter. När han började skolan var det roliga timmen som fångade hans intresse. 

– Jag försökte alltid göra saker på roliga timmen. Det var väl inga fantastiska budskap men jag ställde mig framför klassen i alla fall. 

Teaterintresset utvecklades under skolgången där han medverkade i flera uppsättningar, bland annat i musikaler. I gymnasiet deltog han i ett samarbete med Kulturama med fem andra elever där de fick möjligheten till extraundervisning i teater. Samtidigt var han engagerad i den lokala revyföreningen i Åkersberga. 

– Det var en jättebra förening att växa i, den ligger i framkant och många kända regissörer har varit där. 

Förutom att spela teater hann Daniel Lindström även med att spela tennis på elitnivå.

– Jag spelade tennis mellan att jag var 11 och 15 år, sedan blev jag tränare. Ledarskapet har alltid fallit sig naturligt för mig.

Amatörteater blev till karriär

Efter gymnasiet var Daniel en sväng i militären i Norrbotten innan han hamnade på Gotland hos en av sina tre systrar. Genombrottet kom när han var med i en amatöruppsättning av ”Gotlandståget”. 

– Han som var chef på Länsteatern kom och tittade och jag fick förfrågan att vara med i Länsteaterns storsatsning ”Cabaret”. 

Svaret var enkelt för Daniel som vid 22 års ålder inledde sin professionella karriär inom teatervärlden. Under arbetet med ”Cabaret” fick han även upp ögonen för regi.

– Regissören Örjan Herlitz väckte mitt intresse för regi. Jag var så fascinerad av hur han jobbade, det tilltalade mig väldigt mycket. Han jobbade på ett annat sätt än andra regissörer.

Det som fick Daniel att satsa helhjärtat på teatern var hans mammas bortgång i cancer i samma veva. 

– Mamma blev hastigt sjuk och gick bort efter sin 60-års dag. Det gjorde att jag vågade ta steget. Livet är skört och det kan gå snabbt. 

Daniel fick Örjan som mentor och startade en revyförening för ungdomar på Gotland. Under de kommande åren jobbade han även med Medeltidsveckan, på Norrbottensteatern och på Romateatern där han fick jobba med en av sina stora förebilder, Sven Wollter.

– Jag nötte repliker med honom, det var en otrolig upplevelse att få göra det jobbet. 

Åland en kompromiss

2004 tog Daniel ett sabbatsår och flyttade till Mariannelund i Småland för att gå på folkhögskola.

– Jag har alltid älskat Astrid Lindgren och ville vara där hon var uppväxt och lära mig allt. Jag tog ett år och andades Astrid Lindgren. 

Under året på folkhögskolan träffade Daniel sin fru Emma och de gifte sig samma år. 2007 fick paret sonen Beppe. Att de tillslut hamnade på Åland beror enligt Daniel på tre orsaker. 

– Min pappa kommer från den finska skärgården. Sen hade jag en lärlingsplats på den Svenska teatern i Helsingfors och fick mycket kontakter då som jag ville fortsätta att odla. Innan vi flyttade till Åland 2014 bodde vi på Gotland, så Åland blev en kompromiss. 

Familjens intryck av Åland är att det är lugnt och skönt. De har hunnit bo på Vårdö, på Föglö och nu i Sund. De senaste åren har Daniel jobbat som verksamhetsledare i Teaterföreningens teaterskola. Utöver det frilansar han som regissör och jobbar som vaktmästare. 45-årsdagen firas med familjen.

– Jag firar genom att fira min dotter som fyller nio år samma dag. Jag är inte så noga med att fira min födelsedag medan hon är jättenoga med att fira sin, så det blir en familjedag.