Ungefär 20 personer har samlats i Mariagården i Saltvik. Det är Ålandsforskarna som bjudit in till samkväm med kaffe, diskussioner och ett föredrag om Fredrika Charlotta Mörck, flickan som blev bortförd av generalen Ivan Nikolaievitsch Demidoff.

Det är Kristina Jansson som i korthet berättar om Fredrika Mörcks livsöde och äventyr med generalen i Åbo och hur hon lyckas fly tillbaka till Åland.

– Hon var en vacker flicka och generalen blev helt betagen av henne och ville ha henne till hustru till vilket pris som helst, säger Kristina Jansson.

Innan föredraget börjar bjuder föreningen på kaffe med dopp. Samtidigt passar man på att samtala om allt möjligt runt borden.

På plats är Marina Karlsson som hört berättelsen om Fredrika Mörck tidigare och även läst boken ”Generalens fånge” av Ingunn Grönstrand.

– Både jag och Kristina Jansson är avlägset släkt med Fredrika Mörck. Jag tycker att historien är intressant och spännande, säger Marina Karlsson.

Ros-Marie Andersson, Anders Andersson, Gun Andersson, Sune Andersson och Göran Karlberg är på plats för att höra berättelsen om Fredrika Mörck.

– Vi är med i Ålandsforskarna och föredraget om Fredrika Mörck lät intressant. Därför kom vi hit. Det är nära och bra för oss att komma hit, säger Ros-Marie Andersson.

För Rolf Landström lockar föredrag lite extra. Han brukar också annars åka på Ålandsforskarnas medlemsmöten.

Föreningen försöker hålla medlemsmöten en gång i månaden.

– Men efter pandemin har det blivit mer sällan. Men vi försöker träffas i alla fall tre gånger per termin, säger Conny Andersson, ordförande i Ålandsforskarna.

Viktigt att umgås

Conny Andersson berättar att Ålandsforskarna försöker hitta intressanta fördragshållare till mötena.

– Vi brukar också ordna sommarutfärder och så ger vi ut medlemstidningen Spirkasen en gång i året, säger han.

Det viktigaste vid Ålandsforskarnas möten är att medlemmarna får umgås och prata.

– Ibland blir det långa diskussioner om olika ämnen, säger Conny Andersson.

Föreningen grundades 1975 och har cirka 150 medlemmar.

– Första mötet var 1974 innan föreningen grundades året därpå, säger han.

När kaffet är urdrucket är det dags för Kristina Jansson att berätta om Fredrika Mörck.

– Jag har kortat den långa berättelsen om hennes livsöde. För den som är intresserad så kan man läsa Ingunn Grönstrands bok om Fredrika, säger Kristina Jansson.

Fånge i Åbo

Kristina Jansson börjar med att berätta att Fredrika Mörck föddes i Vivasteby i Sund 1796 men växte upp i Mörckens i Saltvik.

– Hennes mamma dog ung och hennes pappa Johan Mörck gifte om sig med Kristina Tengström. När det här utspelar sig är Fredrika Mörck kanske 14–15 år gammal. Ryssarna var på den tiden inkvarterade i Saltviks prästgård och generalen Ivan Demidoff såg den vackra flickan och blev helt betagen av henne.

För att få träffa Fredrika Mörck bjöd han in henne till en bal. Fredrika Mörck var då redan förlovad med löjtnant Stafin men gick ändå på balen.

– General Ivan Demidoff skickade då bort Stafin för att kriga och berättade senare till Fredrika att han stupat, säger Kristina Jansson.

General Demidoff lyckades med olika knep att få Fredrika Mörcks styvmor och pappa att låta honom ta med sig flickan till Åbo.

– Bland annat betalade han 1.200 rubel till Fredrika Mörcks styvmor, säger Kristina Jansson.

När det var klart att Fredrika Mörck skulle åka till Åbo gick hon ut på en klippa och såg ut över havet. Hon lovade där och då sig själv att aldrig någonsin gifta sig med generalen. Ett löfte hon höll hela livet.

I Åbo var det en rysk madam som såg till att Fredrika Mörck hade det bra. De var ute och handlade kläder och generalen överöste Fredrika Mörck med briljanter och rubiner som han skickade efter från Moskva.

Misslyckat flyktförsök

Efter ett tag började Fredrika Mörck känna sig som en fånge och längtade hem till Åland. Hon fick uppmaningar om att gifta sig med generalen men på det örat hörde hon inte.

En dag när hennes kammarpiga Lovisa Barsk var på stan mötte hon en ung man som bad henne att ta med ett brev till Fredrika Mörck.

– Brevet var från en man som hette Berndt Tocklin. Han skulle senare bli hennes första make. De planerade en flykt tillsammans och de kom så långt som till Björneborg innan de blev fast och tvingades återvända till Åbo, säger Kristina Jansson.

Väl tillbaka med general Demidoff blev Fredrika Mörck illa behandlad med bland annat slag och sparkar av generalen. Det ledde till att en lagman dömde att generalen skulle få finna sig i att Fredrika Mörck fick lämna huset.

– Hon och hennes kammarpiga kom till Mångstekta gästgiveri. Senare kom även Berndt Tocklin dit och Fredrika och han gifte sig. De bosatte sig sedan i Björneborg, säger Kristina Jansson.

När Tocklin dog gifte Fredrika Mörck om sig med Johan Tudeer, men äktenskapet varade inte så länge. Fredrika Mörck flyttade tillbaka till Åland och till brodern Josias Mörck i Brändbolstad i Sund.

Med väninnan Margareta Besbodoroff flyttade Fredrika Mörck sedan till S:t Petersburg. Väl där träffade hon sin tredje make Ivan Knuitzin.

Sista gången Fredrika Mörck reste tillsammans med Lovisa Barsk från Åbo till Åland var 1851.

– På ålderns höst tyckte Fredrika Mörck att det var ganska skönt att bli gammal. Hon bodde tillsammans med Lovisa Barsk på flera olika platser i Saltvik. Fredrika Mörck avled den 30 oktober 1880 och finns begravd vid Saltviks kyrka där man kan se hennes gravkors, säger Kristina Jansson som avslutning.