LR, be Saltvik om hjälp

Under landskapsregeringens (LR) presskonferens, Ålandstidningen den 14 december 2024, blev en sak klarlagd; enligt min uppfattning har LR:s varken ministrar eller tjänstemän den kompetens som krävs för att skingra dimman som Mise/Proans har skapat omkring det åländska producentansvaret. I Saltvik däremot, där är sophanteringen inte monopoliserad, detta med tanke på och till gagn för hushållskassor.

Dessutom finns ingenting som påvisar att miljön skulle lida därav! För ett 20-tal år sedan lämnade Saltviks kommun Mise bakom sig. Kommunfullmäktige utsåg tre lokala renhållningsentreprenörer, som det står Saltviks hushåll fritt att välja bland och uppgöra avtal med om fastighetsnära avfallstransport. I kommunen finns två obemannade miljöstationer, en i Kroklund och en i Kvarnbo. I samarbete med Finströms kommun tillhandahålls också en bemannad returdepå, ”Returdepån vid Getavägen”.

Till returdepån kan Saltviks hushåll och stugägare föra större mängder sorterat avfall. Där, för vissa avfallsslag – uppbärs avgifter – prislistan finns på kommunens hemsida. Dessutom uppbärs en avfallsavgift via kommunalskatten, en genomsnittlig avgift som enligt uppgift rör sig i trakten av 50 euro per år. Den avgiften är beroende av antal personer med skattbara inkomster, och som tillhör hushållet. För avfall som förs till miljöstationerna i Kroklund och i Kvarnbo, där tar Saltviks kommun ingen avgift alls.

Jämförelsevis, som ensamboende 81-åring i Hammarland, kräver Mise av mig summan 324,24 euro, ”miljöservice” för år 2024, liksom. Ett gift par i min åldersklass – men boende i Saltvik – för år 2024 kom undan med 124,80 + 50 euro (ovan uppskattad kommunalskatt). Per person utgör skillnaden 324 euro–(124+50):2 = 324–87 = 237 euro. För mig innebär det att Mise är snudd på tre gånger dyrare än Saltviks kommun kan tänkas bli.

Apropå nämnda presskonferens, sedan år 2012 har producentansvaret stått klart i Ålands renhållningslag. Men många, inklusive LR och Mise/Proans, har – antingen missförstått, eller struntat i – lagens krav. Förpackningsorganisatör, Satu Etsakari, lovade betala 80 procent av kommunernas kostnader angående förpackningsavfall. I så fall skulle Saltviks hushåll få möjlighet till ännu lägre avfallskostnader!

Enligt min uppfattning utmärkte sig smått patetiska önskedrömmar under konferensens gång. Där nämndes försök att placera kostnader till där förpackningsavfall: ” faktiskt uppstår”. Men, till exempel spanska vinodlare, de kommer knappast gå med på att bekosta åländskt producentansvar för vinflaskor.
Ett annat utlåtande: ”man räknar med att betydligt fler producenter än tidigare går med i sammanslutningen”. I Ålandstidningens internet-arkiv finns möjlighet att närmare bekanta sig med nämnda presskonferens. Hur som helst, beslutsfattare i Mises kommuner; betänk den sannolika följden av att underteckna ytterligare ett flerårigt avtal med nu högaktuella ”Avfallsmyndigheten Ålands Miljöservice KF”.

Torbjörn Häggblom