Nyligen meddelade Illmatar Offshore att man har identifierat ett nytt område lämpligt för havsbaserad vindkraft, och att Finlands statsråd har beviljat undersökningstillstånd. Området, som företaget benämner Vågskär, ligger i södra delen av Bottenhavet, cirka tre mil från Geta. Vågskär är placerat nära havsvindkraftområdena norr om Åland (se kartan ovan), som ingår i det landskapsregeringen (LR) kallar för projekt Sunnanvind. Vågskär ligger inte i åländskt territorialvatten, utan i den finska exklusiva ekonomiska zonen (EEZ).
Ett vanligt argument från de som är skeptiska till vindkraft är att vindsnurrorna kommer att synas och störa den obrutna horisonten. Vågskär ligger så nära Åland att vindkraftverken skulle synas härifrån, men eftersom Finland disponerar vattnet skulle Åland bli utan intäkter.
Det finns en rad hinder och frågetecken att räta ut innan den finska staten skulle kunna gå vidare med ett bygge inom EEZ. Men området är optimalt för att bygga vindkraft, viljan finns och det arbetas redan för det. Finland har som bekant väldigt tydliga klimat- och energimål och satsar hårt på att bli en exportnation för vätgas.
Att Åland har lämpliga energiområden på sitt territorialvatten är en lyckträff. Det är märkligt att nyheten om Vågskär inte har lett till fler reaktioner, det borde vara ett uppvaknande: Ännu har ingen hunnit i kapp Åland – hur tar vi nästa steg? Utvecklingen går undan i vår omvärld och vi behöver vara med på tåget.
Det finns både folklig acceptans och starkt politiskt stöd för att möjliggöra att havsbaserad vindkraft kan etableras. Det bör göras med största möjliga nytta för Åland, med storskalig elenergiproduktion och vidareförädling till andra fossilfria energiformer.
För vad är alternativet? Åland är i behov av ett nytt ekonomiskt ben att stå på. Framtiden är elektrifierad och vindkraften är en av de största ekonomiska chanserna vi har, mångmiljardinvesteringar ska in i projekten. Vilken annan stor näringsgren är på väg att segla upp? Vi kan luta oss mot den marina trafiken, men vad ska den drivas med? Hur många nya arbetsplatser skapas?
Det finns flera goda exempel att ta efter. Som Danmark, världsledande på vindkraft. Förra året producerade landets vindkraft el motsvarande 53,4 procent av landets totala elförbrukning, och regeringens mål är en femfaldig ökning fram till 2030.
Förra året hördes Danska Energistyrelsens chefsrådgivare Mette Cramer Buch av finans- och näringsutskottet på Åland.
Hon berättade att politikerna i Danmark tog ett enat beslut om att gå mot förnybar energi där vindkraft är en huvudsaklig komponent, punkt slut. Därefter lyftes frågorna bort från parlamentarisk nivå och lämnades över till Danska Energistyrelsen. Myndigheten har över 700 anställda, vilket är en stor myndighet i ett litet land som Danmark. Det visar att det är ett land som satsar på energisektorn, en viktig signal inte minst till samarbetspartners.
Mette Cramer Buch lyfte att en av nycklarna till framgången är att myndigheten har ett starkt politiskt mandat.
– Politiskt mandat baserat på bred överenskommelse i parlamentet skapar robusta beslut och framåtskridande i processen. Även om regeringarna byts ut är energimyndighetens mandat fortfarande detsamma. Det gör att man håller kursen, sade hon.
Uppmaningen till LR är att våga ta ledarskapet. Det behöver finns ett långsiktigt ledarskap, som sträcker sig långt över mandatperioder och politiska färger.
Linda Blix
tel: 26 637
