Vladimir Putin har länge försökt trycka tillbaka Natos expansion i Europa. I december förra året gick han bland annat ut och insisterade att Nato skulle dra sig tillbaka från Östeuropa och till försvarsalliansens gränser innan expansionen 1997. Invasionen av Ukraina var ett led i samma syfte, att försäkra sig om att Natos expansion inte kunde fortsätta och att splittra Europa.
Det gick sådär, får man säga. När Finland och Sverige nästa vecka lämnar in sina medlemsansökningar till Nato blir det början på en process som kommer att betyda att Natos östra gräns mot Ryssland blir nästan dubbelt så lång. Vladimir Putins anfallskrig har enat Europa och tvingat in länder som Finland och Sverige, som tidigare starkt stått fast vid sin sin neutrala militära alliansfrihet, i Nato.
Samtidigt har den allmänna föreställningen om Ryssland som en stark militärmakt visat sig vara en bluff. Många trodde att den ryska krigsmaskinen skulle sluka Ukraina i ett nafs, men invasionen har varit ett stort fiasko.
Likaså börjar det politiska spelet alltmer likna en komedi. Man kan undra vad som pågår i Vladimir Putins skalle och samtidigt väcks frågor kring hans hälsa. Obekräftade rapporter och rykten har gjort gällande att han är sjuk i cancer och lider av Parkinson – och hans tal till det ryska folket på segerdagen tidigare i veckan har satt ny fart på ryktena. När den den elfte upplagan av Vladimir Putins årliga uppvisningsmatch i ishockey gick av stapeln i tisdags saknades dessutom huvudpersonen själv – och en efterföljande video som presidenten skickade till övriga spelare har bara föranlett fler frågor.
När Finland och Sverige nu påbörjar processen att bli en del av Nato kommer Ryssland att trappa upp sin hybrida krigföring. Vi kommer att få se cyberattacker, desinformation, påverkanskampanjer och antagligen militära kränkningar. På Åland behöver vi vara särskilt vaksamma kring uppgifter som ämnar att slå upp en spricka mellan Åland och Finland. Det är därför viktigt att landskapsregeringen och regeringen i Helsingfors hela tiden är tydliga och överens kring hur demilitariseringen ska hanteras.
Grundsyftet med hybrid krigföring är att försöka förvilla människor och skapa misstro och oro i samhället. Det kan handla om nästan vad som helst eftersom syftet är att överraska. Det finns anledning att vara vaksam, men det Vladimir Putin och Ryssland verkar ha missat är att det är svårare att slå upp samhällssprickor i fria demokratier än vad det är i skurkstater som påminner om deras egen.
Visst kommer Ryssland säkert kunna skapa stunder av oro, men på sikt är det mer sannolikt att det kampanjade som nu intensifieras från ryskt håll får motsatt effekt, precis som invasionen av Ukraina. Finland och Europa kommer inte att splittras, utan enas än mer.
Desto mer bör vi oroa oss för vad en troligen sjuk och paranoid Vladimir Putin väljer att göra när motgångarna bara blir mer och mer påtagliga. Det är svårt att se honom som killen som tar ett steg tillbaka och omvärderar situationen. Rapporterna om att han bara ser Ukraina som en del av en existentiell kamp mot väst bör tas på allvar, och i tid har det inte ens gått tre månader sedan invasionen. Det gick som en jämförelse nästan ett år mellan Tysklands annektering av Sudetenland och invasionen av Polen, som blev starten på andra världskriget. Däremellan hann Adolf Hitler vid flera tillfällen lova att Sudentenland var hans sista territoriella krav i Europa.
Den ryska armén verkar tack och lov ha fullt upp i Ukraina, men sannolikt har vi inte sett det värsta av en alltmer trängd Vladimir Putins grymheter ännu.
Kevin Eriksson
