Den tillfälliga EU-förordningen som går ut på att övervinster i elförsäljningen inte ska gå till elbolagen har tillämpats på olika sätt av medlemsländerna sedan den klubbades i september. Uppmaningen från EU var att elproducenternas intäkter från elproduktion skulle begränsas till högst 180 euro per megawattimme producerad el, men Finland valde en egen och mer utbyggd variant och införde i stället en generell elskatt som beskattar elbolagens resultat oaktat elpris.
På Åland godkände lagtinget förra veckan en liknande lagstiftning, men eftersom behörighetsfrågan är outredd är det ännu oklart var frågan landar och huruvida det blir något stöd till ålänningarna.
Men bortsett från att behörighetsfrågan klargörs finns det väldigt lite som är bra med den föreslagna lagen. Till att börja med är det märkligt att man i Finland i tider med höga elpriser och brist på produktion väljer att införa en skatt på lösningen. Det behövs fler som vill satsa på ny produktion och att då införa en extra skatt är bakvänt.
Det har i Finland i och för sig sagts att skatten bara är tillfällig, men det vore inte första gången en skatt som först är tillfällig mitt i allt blir permanent – och investerare brukar inte gilla osäkerhet. Är allt det här förbi om ett år, eller finns det risk för att politikerna godtyckligt använder samma instrument igen i framtiden?
På Åland planeras som bekant en hel del nyproduktion och den här typen av besked välkomnas knappast av investerarna. Är det sådana osäkerhetssignaler Åland vill sända ut? Att den som kommer på en bra och lönsam energilösning mitt i allt kan få en extra skatt på sig. Knappast. Och till vilken nytta egentligen?
Det är också problematiskt att alla bolag verksamma inom elbranschen beskattas på samma sätt. Det är på produktion det gått att göra stora vinster under det senaste året, men skatten gäller vinst oavsett varifrån den kommer. Det betyder att även de åländska distributionsbolagen skulle behöva förhålla sig till elskatten, och eftersom bolagen i sig inte drivs av några vinstintressen och eftersom intäkterna i praktiken bara kommer från kunderna skulle det antagligen leda till högre elräkningar för ålänningarna.
Systemet som det tillämpats i Finland har också medfört mycket arbete för elbolagen eftersom elstödet ska betalas ut via faktureringssystemen. Sådana funktioner går inte att få på plats över natten och man kan fråga sig om det är värt att sätta i gång en sådan process för att egentligen bara sätta snurr på ålänningarnas pengar.
Att få till ett bra och rättvist stöd är knappast heller särskilt enkelt. I Finland har stödet kritiserats för att vara framtaget i panik och orättvist fördelat. Så om Åland går vidare med ett liknande upplägg behöver vi verkligen fundera så att systemet träffar rätt. Men det bästa vore antagligen att söka andra lösningar som utvidgade utkomststöd och bidrag för dem som har det allra sämst. För de flera tusen ålänningar, eller svenskar för den delen, med sommarstuga i skärgården är knappast i akut behov av något elstöd.
Att behörighetsfrågan utreds är bra men Åland hade gjort bättre i att låta bli att gå vidare med samma lagstiftning som i Finland. Det som borde göras är att noggrant fundera över hur vi kan hjälpa dem som behöver det allra mest om vi nästa vinter står inför ett liknande scenario. Det hade sannolikt kunnat göras utan någon tillfällig elskatt – och då man undvikit att skapa osäkerhet för investerare som står reda att bygga ny elproduktion – för det är den enda långsiktiga och verkliga lösningen på Europas energibehov.
Kevin Eriksson
