En arbetsgrupp vid Försvarsministeriet vill se en gemensam försvarsdag för alla 17-åringar i Finland och enligt uttalanden från representanter från ministeriet ska det även gälla åländska 17-åringar (ÅT 1/2).
Detta förslag får inte tas lätt på och det krävs att Åland bevakar ärendet noga så att inte demilitariseringen och självstyrelsen ruckas. För vi pratar om åländsk behörighet och det är Åland som själv väljer vilken information som ska ges ungdomarna inom ramen för vår demilitarisering och självstyrelse.
Syftet med försvarsdagen är att informera ungdomar om försvaret, värnplikten och den övergripande säkerheten. Målsättningen är att ”öka unga mäns medvetenhet om de skyldigheter som hänför sig till uppbådsåldern och unga kvinnors medvetenhet om möjligheterna att söka sig till tjänstgöring”, som Försvarsministeriet skriver i ett pressmeddelande.
Enligt arbetsgruppens ordförande Sami Nurmi, är ett centralt mål med uppbådsreformen att få fler kvinnor att söka sig till frivillig militärtjänstgöring.
Han säger också till Hufvudstadsbladet (1/2) att det redan nu arrangeras uppbåd på Åland och att försvarsdagen inte är någon ”militarisering av verksamheten” utan att den handlar om att ge information. Förvisso har han rätt i att det redan anordnas uppbåd på Åland, men det är stor skillnad mot om man skulle införa någon allmän försvarsdag i de åländska skolorna och det är lätt att det åländska folkets särrättigheter vid en sådan information skulle glömmas bort när samma information ska ges till alla.
Lantrådet Katrin Sjögren (Lib) sade tidigare till Ålandstidningen att hon är övertygad om att ministeriet vet vad som gäller och det finns lösningar som fungerar inom ramen för demilitarisering och den åländska behörigheten.
Samtidigt är det oroväckande att representanter för försvarsministeriet uttalar sig i media på ett sätt där demilitariseringen och den åländska behörigheten inte tas i beaktande. I synnerhet i tider då vi vet att demilitariseringen sticker i ögonen på en del och där vi till och med just har haft ett presidentval där många kandidater har haft svårt att ta en tydlig ställning för demilitariseringen och neutraliseringen.
Den tidigare talmannen Gun-Mari Linholm har konstaterat på insändarsidorna att Åland inte är inlemmade i Finlands allmänna militära uppbåd och att skolorna på Åland inte ska militariseras. Behörigheten är åländsk på samtliga områden och ministeriet har ingen uppgift inom området. Helt korrekta slutsatser.
Och visst är det som Barbro Sundback (S) skriver på samma insändarsidor att Åland klart och tydligt bör säga nej till Försvarsministeriets planer för Ålands del.
President Sauli Niinistö har i omgångar påtalat vikten av att även Åland höjer sin civila beredskap och det finns också med i den nytillträdda landskapsregeringens regeringsprogram. Det har dock inget att göra med Försvarsministeriets förslag att försöka få fler till frivillig militärtjänstgöring.
Åland kan höja beredskapen på många andra sätt än genom militära insatser. Här handlar det om att stärka våra grundfunktioner och därigenom förbättra den civila beredskapen. Visa för våra ungdomar det arbete som redan görs inom den civila beredskapen, och också berätta hur man som individ kan aktivera sig för att vara med och bidra.
Vidare skulle det vara viktigt att våra ungdomar får en djupare förståelse för demilitariseringen och neutraliseringen samt dess funktion i tider av fred men även i tider av oro. För det finns bristande kunskap i det åländska samhället inom området. Brister som i värsta fall kan nyttjas i hybridkrigsföring för att skapa oro. Därför är det viktigt, som Lindholm föreslår, att stärka den civila beredskapen genom att öka kunnandet inom området. En bra idé som stärker den åländska resiliensen.
Även om det dröjer innan vi får se ett förslag träda i kraft och vi inte vet den exakta utformningen av detsamma så måste våra lagtingspolitikerna hålla ett extra öga på denna fråga. Inte låta frågan passera med en tanke att Försvarsministeriet bara vill väl. Här handlar det sist och slutligen om åländsk behörighet, självstyrelse, demilitarisering samt neutralisering och trots allt är skyddande, bevarandet och utvecklingen av desamma våra lagtingspolitikers främsta uppgift.
Daniel Dahlén
