Det viktigaste för ett barns tidiga utveckling och inlärning är att upptäcka den fysiska världen och kommunicera med riktiga människor. Därför kom Svenska barnläkarföreningen nyligen med uppmaningen att barn under två år inte ska ha någon skärmtid alls. Barn i åldern två till fem år kan se på skärm högt en timme om dagen.
I samma veva meddelade Sveriges regering att man ska slopa lagkravet om att dagisbarn ska använda digitala verktyg.
Det här är välkomna besked, och påverkar indirekt också hur vi kommer att se på skärmtid här hos oss.
Bakgrunden till de nya råden är forskning som visar att små barns språkliga och intellektuella utveckling hämmas av för mycket skärmtid. För mycket skärmtid kan även leda till koncentrationssvårigheter.
På grund av så kallade överföringssvårigheter lär sig barn mindre och sämre när de tar del av information på en skärm än om de upplever saker i verkliga livet. Och det säger sig självt att du får en större kunskap om, och förståelse för, saker du kan ta på och uppleva med alla sinnen.
Men för mycket skärmtid är inte bara av ondo för de allra yngsta i samhället. Den 9 november disputerade Kristiina Tammisalo med sin avhandling ”Connecting and Disconnecting: Information and Communication Technology in Family Relationships” vid Åbo universitet. Hennes forskning visar att skärmen är lika skadlig som till exempel svartsjuka och otrohet i en kärleksrelation.
Gemensam skärmtid däremot, det vill säga när man upplever något på en skärm tillsammans med någon annan, är positiv.
”Det finns ganska mycket forskning om de här sakerna, och den visar att de flesta effekter av mycket personlig skärmtid är negativa. Även om man inte alltid kan vara säker på orsakssambandet finns det mycket som tyder på att det åtminstone delvis är just skärmtiden som är orsaken till försämringarna”, säger hon i en intervju i Hufvudstadsbladet.
Så vad ska man göra? Förbjuda smarttelefoner och stänga ned alla sociala appar?
Självklart inte. Men det är absolut nödvändigt att i en tid där skärmarna tar upp alltmer av vår tid – och därmed stjäl tid från annat livsviktigt som sömn, motion och fysisk närhet – fundera på om just digitalisering och ökat skärmanvändande ska forceras igenom på till exempel lärandets alla plan. Speciellt med hänsyn till barns utveckling och välmående.
Samtidigt får vi inte glömma bort allt det goda som skärmtid faktiskt för med sig. För många människor är just möjligheten till en digital social samvaro skillnaden mellan isolering och utanförskap, och vänskap, kärlek och ett inkluderande sammanhang.
Sociala medier suddar ut tids- och geografiska gränser. Sociala medier underlättar i kontakten med avlägsna vänner och släktingar. I fall där den fysiska närheten och gemenskapen av olika orsaker inte är möjlig kan den digitala samvaron vara direkt livsavgörande. Vi vet alla numera hur skadlig ensamhet är, både för den psykiska och fysiska hälsan.
Det är lätt att känslorna tar över när skärmtid och sociala medier kommer på tal. Vi vet helt enkelt inte vart den här utvecklingen tar vägen och vad den gör med oss, och det är på många sätt skrämmande.
Men en sak är säker: skärmtid är inte bara av ondo. Många av oss skulle säkert kunna gå skärmfria genom livet och klara oss hur bra som helst ändå. Men för andra är skärmen ett direkt livsviktigt sällskap.
Sandra Widing
tel: 26697
