Ett nytt säkerhetsläge kräver vaksamhet

När jag skriver detta befinner jag mig på en ö den södra delen av åbolands skärgård. Det är en gnistrande fin morgon. Himlen är blå. Det är endast krusningar på vattenytan. Sjöfåglarna fyller luften med sina läten. Hård blåst och regn från tidigare dagar har ersatts med rena skärgårdsidyllen. 

Bortom detta lugn så finns stora moln finns vid horisonten. Det har mindre med vädret att göra, utan handlar om kriget i Ukraina. Den tid vi lever i kommer att definiera våra barn och barnbarns framtid. Ytterst handlar det om vår frihet, demokrati och rätt till självbestämmande. Just nu skrivs världshistoria då det som kallas för de politiska kontinentalplattorna är i gungning. Ryssland försöker förändra de grundläggande maktförhållandena i vår del av världen.

Vi har sett hur organiserade flyktingströmmar skickats till den finska gränsen, hur vattenreservoarer fått ovälkommet besök, hur sabotage utförts mot telekommunikationer, återkommande cyberattacker, desinformationskampanjer och hur militärliknande anläggningar skapats men också avslöjats och avslutats på områden i skärgården ägda av ryska intressen. 

I Sverige har Ryssland pekats ut som det största hotet mot den politiska och territoriella integriteten. Deras aktivitet handlar bl a om att splittra NATO, motverka stödet till Ukraina, spionage i förhållande till totalförsvaret och försök att tillskansa sig teknisk kunskap. Men också om att använda svenskt territorium som transitområde för att anskaffa teknik från andra länder i väst.

 I Östersjöområdet så är skuggflottan som används av ryska staten för primärt oljetransporter ständigt närvarande. I spåren av dess verksamhet har vi kunnat konstatera rena sabotagehandlingar mot IT och telekommunikationer. Dessutom så utgör denna s k flotta ett stort och direkt miljöhot då kvaliteten på både fartyg och besättningar starkt kan ifrågasättas. 

Även om fartyg från andra flaggstater långt ifrån vår geografi används för transporterna så är ansvaret odelat ryskt. Ryssland har beställt transporterna och är därmed ytterst ansvariga för vad som sker. Såväl Sverige som Finland har tillsammans med NATO en mycket viktig roll för att i detalj följa utvecklingen men även upprätthålla respekten för internationell sjölag. Med tanke på att en mycket stor del av den ryska exporten går via Östersjön så utgör skuggflottan ett säkerhetspolitiskt problem. 

Kriget i Ukraina har nu pågått i mer än tre år. I alla delar är det ett brott mot de folkrättsliga principer som Ryssland som medlem i FN och dess säkerhetsråd undertecknat. Det finns inga ursäkter eller förklaringar som ger Ryssland rätten att anfalla Ukraina. Helt och fullt handlar det om att den ryska regimen vill krossa Ukraina som självständigt land och flytta fram sina positioner i förhållande till det övriga Europa. Vi ska också ha klart för oss att ett vapenstillestånd i Ukraina som från rysk synpunkt kan tolkas som fördelaktigt kan öka spänningarna i vår del av Europa.

En rysk ”vinst” kan leda till truppförflyttningar till såväl den baltiska som finska gränsen. De har skapat infrastruktur för att göra det möjligt. Risken finns också för ökad rysk aktivitet i Östersjöområdet. Vi får räkna med att Ryssland under mycket lång tid framöver kommer att utgöra ett stort säkerhetspolitiskt problem. Det innebär att sammanhållningen inom NATO och regionalt Sverige-Finland, Norden, Baltikum och övriga länder runt Östersjön är mycket viktig. Det gäller både politiskt som militärt. 

Vi måste inse att öar som Gotland och Åland är i en utsatt position. I händelse av ett stegrat säkerhetspolitiskt läge har de en strategisk betydelse för en fiende. Det är viktigt att ha i åtanke att från ryskt perspektiv så har varken folkrättsliga principer eller avtal visat sig ha särskilt stor betydelse för de olika regimer som genom åren suttit vid makten i Kreml. Istället har analysen av nuläget och möjligheten att flytta fram sina egna positioner varit styrande. 

Kriget i Ukraina visar att det militära våldet är den organiserade politiska principen för den ryska regimen. Vårt stöd till Ukraina måste vara tydligt och långsiktigt. Vi får inte svika. Att vika undan löser inte problemet med Ryssland. Vår tydliga strävan ska vara att upprätthålla freden. För att klara detta krävs en fungerande och tydlig avskräckning i förhållande till Ryssland. De åtgärder som vidtas inom såväl finsk som svensk försvarsmakt tillsammans med NATO är en tung del av detta. Varken på Åland eller Gotland, i finsk eller svensk skärgård vill vi känna av eller leva under en skugga från Moskva!