Dagens ämne: Pandemi
Citat: ”Vi behöver inte alltid bara följa allmänna rekommendationer utan var och en av oss kan även fundera vad vi själva kan göra för att hålla oss själva och våra nära friska.”
Säsongsinfluensa, RS-virus och coronautbrott. Allt lägger en stor press inte bara på vården utan på hela det åländska samhället. Med många sjuka är det svårt för företag och organisationer att upprätthålla sin verksamhet.
Det åländska samhället går på knäna. Med över 421 nya fall på mindre än en vecka och med fler att vänta sätts det åländska samhället på prov. De kommande veckorna kommer att bli synnerligen utmanande. Företag kämpar med att hålla i gång sin verksamhet i samma takt som alltfler i personalen drabbas av covid-19.
Inom vården pratar man om saken i katastroftermer och många av de anställda väntar sig en anstormning av patienter som behöver vård. Detta samtidigt som den vanliga verksamheten får vänta, vilket i sin tur medför komplikationer för individen som söker vård, men det medför även ett stort framtida tryck på vården när pandemin väl lagt sig.
I dagarna som gått har många synpunkter kommit fram och det är givetvis lätt att vara efterklok. Många av samtalen har och går ut på varför inte landskapsregeringen gjort mer. Varför lyssnade man inte till de råd som ÅHS ansåg som rimliga och viktiga att genomföra? Varför fick krogarna ha öppet?
Lantråd Veronica Thörnroos (C) har i omgångar framfört att landskapsregeringen måste ha lagstöd för de rekommendationer man inför som har inverkan på individens fria rättigheter. Landskapsregeringen har, enligt lantrådet, varit noga med att hålla sig till den plan som tidigare antagits. Om detta lär dock debatten fortsätta och inte minst lär frågor väckas i lagtinget och diskussionen fortsätta runt om på Åland kring matborden. För det är inte en självklar slutsats från landskapsregeringens sida.
Om vi däremot, för stunden, lämnar den politiska aspekten av det hela och lyfter spegeln och riktar den mot oss själva som individer kan vi ställa en rad intressanta frågor.
Mer eller mindre samtliga av oss visste att omikron var på gång. Att våra närregioner stängde ner. Att mycket talade för att vi skulle få en omfattande smittspridning även på Åland. Ändå valde många av oss att fira julen som vanligt, många valde att stå i trånga krogmiljöer och utsatte sig därmed för en större risk.
Detta i en tid där många ålänningar återvänder till hembygden för att träffa nära och kära. Där kontakt sker mellan människor som inte setts på länge i en tid där vi lever med ett coronavirus som sprids i kluster.
Det var och är således en självklarhet att vi skulle få en ökad smittspridning. Det här visste många av oss och vi kunde ha tagit ett större personligt ansvar. Efter snart två år av pandemi vet vi vad som krävs för att hålla ner smittan. Vi behöver inte alltid bara följa allmänna rekommendationer utan var och en av oss kan även fundera vad vi själva kan göra för att hålla oss själva och våra nära friska.
Det är, som sagt, lätt att vara efterklok. Men det blev på många sätt en dyr jul för det åländska samhället. Många företag brottas nu med hög sjukfrånvaro och har svårt att få ihop vardagen. Evenemang skjuts på framtiden och många jobbar hemifrån. Allt detta kommer att ha en inverkan på det åländska samhället på ett plan som vi inte är vana vid.
För även om vi har jobbat hemifrån tidigare är vi inte vana med att så många ålänningar har bekräftad covid-19. Framför allt är vi inte vana med att vi ska brottas med kraftiga säsongsinfluensor samtidigt.
De kommande veckorna kommer vi få ta dag för dag och arbeta oss igenom. Ta personligt ansvar för att säkerställa att inte alltför många blir sjuka samtidigt och inte minst, så långt som möjligt, försöka leva på som vanligt. Vi har klarat liknande utmaningar tidigare och kommer att göra det igen. Och trots denna dipp är vi på väg ut ur pandemin. Sakta men säkert.
Daniel Dahlén
daniel.dahlenalandstidningen.ax
