Under sommaren bjuder ledarsidan in en rad skribenter från olika delar av samhället för att ge nya perspektiv på debatten. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Dagens skribent är Mikael Lindholm från Ålands fiskare r.f.
Bästa läsare, när jag fick frågan om att skriva en gästledare för Ålands Fiskare r.f.s räkning började jag fundera på fiskets utveckling eller snarare avveckling under min livstid. Under 1970-80-talet var fiskets betydelse för både samhället och på individuell nivå stor och vi hade rätt många heltidsfiskare främst inom havsfisket och framförallt ett stort antal binäringsfiskare inom fjällfisket.

Efter EU-inträdet 1995 har utvecklingen varit dyster och regleringar och förbud har med god hjälp av kraftigt ökad sälstam och från 2000-talet den invasiva mellanskarvens härjningar nästan utplånat fiskarkåren på Åland.
Lägger vi dessutom till alla oroväckande signaler om kraftigt minskande strömmingsbestånd som med stor sannolikhet kan härledas till de stora industritrålare som dammsuger i Bottenhavet är det nära en så kallad perfekt storm.
För att ta reda på hur illa det är borde vetenskapligt provfiske efter strömming och vassbuk utföras vilket med fördel kunde utföras av Ålands fiskevårdscentrum i samarbete med näringen.

Senast i raden av orosmoln kommer EUs krav på skydd av vattenområden, 30% av vattenområdena ska skyddas vara 10% ska ha ett strikt skydd. Vad betyder det i praktiken? Vad är det som vattnen ska skyddas från?

Traditionell skärgårdskultur med småskaligt fiske och jakt i kombination med betande djur på skärgårdsöarna borde väl snarare uppmuntras och understödas än misstänkliggöras och förbjudas. Det är därför ett mycket intressant förslag som fördes fram av vännen Johan Mörn att vi ska göra det på vårt eget sätt och inrätta Ax-reservat på kronoallmänningar där just skärgårdskultur och sedvänjor som småskaligt fiske och jakt skulle tryggas även i framtiden.

Hur ska vi då skapa en framtidstro för fiskarkåren på Åland och trygga tillgången på åländsk vildfisk i restauranger och butiker? Det finns ingen quick fix för detta men jag har några förslag som borde ges en chans om vi ska ha något fiske och fiskare kvar i framtiden.
- Återupprätta stöd för uppsamling av fisk. Det är helt galet både ekonomiskt och miljömässigt att alla fiskare själva ska leverera sin fisk till uppköparen istället för att en bil far runt till de stationer som redan finns enligt schema med olika rundor olika dagar. Med dagens teknik kan även ”tomma rundor” uteslutas. Det skulle även betyda att binärings- och övriga registrerade fiskare skulle få incitament att sälja fisk som de fångat även om det är en mindre mängd som inte lönar sig att sälja idag.
- Utnyttja den möjlighet som Nils Torvalds lyckades få igenom i EU om att ge stöd för säl- och skarvjakt. Jobba hårt för att ta bort handelsförbudet mot sälprodukter som är helt galet. I Sverige får säljägare stöd för att föra sälar till destruktion! Tänk om vi istället kunde ha sälkött på menyn på våra restauranger, sälolja och vackra hantverksprodukter av sälskinn till försäljning på marknader och torg.
- Trygga framtiden för Ålands Fiskevårdscentrum Guttorp och låt det utvecklas till ett ledande nav för hela Östersjöregionens hållbara fiske. Fiskevårdsprojekt som skyddande och återskapande av lekvikar och våtmarker i samarbete med Leader kan ta stora steg framåt med rätt coaching. Sök samarbete med närregionerna för EU-projekt som kan utföras och administreras via Guttorp.
- Förenkla definitionerna av vem som är egentlig fiskare, binäringsfiskare eller övrig fiskare och möjliggör för flera att satsa på fiske, enklast vore om man gick in för omsättningskrav för egentlig fiskare och binäringsfiskare. En modell liknande den med generationsskifte inom jordbruk för unga där stöd betalas ut de första åren vore önskvärd. Det går inte att göra via generationsväxling då det inte finns fiskare men ett system där personer under 40 år kunde få ett startstöd de första åren kunde ge branschen ett välbehövligt lyft.

Utan en levande fiskarkår tappar Åland en stor del av sin identitet och även attraktionskraft.

Mikael Lindholm
Ålands Fiskare r.f.