Foto:

Rädslan för offentlighet skiner igenom

I måndags behandlade lagtinget för första gången landskapsregeringens färdiga förslag till ny offentlighetslag.Det blev en pinsam stund i demokratins borg där Obunden samling ensamt fick försvara regeringsblockets värdighet.

Till skillnad från många andra stormiga debatter i lagtinget höll sig den om den nya offentlighetslagen i måndags relativt lågmäld. Det hindrade dock inte att den ena tabben efter den andra uttalades i frågan, främst från regeringsblocket.

Särskilt två punkter skapade debatt: Offentligt ägda bolag omfattas inte av lagen, och tidsgränsen för att få ut offentliga handlingar är 15 dagar.

Vice lantrådet och tillika kansliministern Harry Jansson (C) sade i sin presentation av lagförslaget att de offentliga bolagen lämnats utanför, för att få en egen komplettering till lagen senare i år. Anledningen, menade han, är att det krävs särskilda juridiska utredningar på grund av aktiebolagslagen.

Oppositionsledaren Katrin Sjögren (Lib) ville försäkra sig om det verkligen är LR:S intention att komplettera lagstiftningen så att den omfattar de offentliga bolagen. På Harry Janssons svar lät det som att det var LR:s vilja, men när Marcus Måtar (Ob) höll gruppanförandet för sitt parti verkade det annorlunda.

Obundna var nämligen nära att inte godkänna lagförslaget alls, just eftersom de offentliga bolagen lämnats bort. Skrivningen om att lagen ska kompletteras är en politisk kompromiss för att de skulle lyckas nå samsyn.

Harry Jansson lämnade öppet mål genom att i en replikväxling konstatera att ”de små flisbolagen ute i kommunerna” väl ändå inte kan vara av intresse för allmänheten. Det visar en uppenbar ovilja att erkänna den viktiga principen att verksamhet som bekostas med offentliga medel ska kunna granskas.

Inte heller hos Wille Valve (MSÅ) stod demokratin särskilt högt i kurs. Inledningsvis liknade han transparens vid demokratins syre, men snabbt kom en tvärvändning: För mycket syre i luften omöjliggör liv, och det samma gäller med för mycket transparens. Att en ”kaffestämplad post-it-lapp” på en vägg blir en offentlig handling leder inte till bättre beslut, menade han.

Den andra brännpunkten i debatten, om tidsgränsen på 15 dagar, har funnits med ända sedan den förra mandatperioden. I lagförslaget står det att handlingar ska lämnas ut ”utan dröjsmål”, men senast inom 15 dagar. Det är ett förslag som redan i remissrundorna fått mycket kritik, inte minst från media.

Jörgen Pettersson (C) hävdade att journalistiken kan gynnas av att det dröjer att få ut offentliga handlingar. Det blir en bättre story om reportrarna får ringa runt för att söka svar på andra sätt än att begära ut myndighetspapper, menade han.

Det är naturligtvis helt befängt. Möjligheten att kunna få ut offentliga uppgifter är inte något som skadar den journalistiska kreativiteten. Däremot är det en vital del av det journalistiska uppdraget – att granska makten.

Det är egentligen inte ens relevant för diskussionen, för det är orimligt för vem som helst som begär ut handlingar att behöva vänta över två veckor.

Problemet är inte att det råder brist på förståelse för att det kan ta tid att sammanställa stora begäranden, för tidsgränsen i lagförslaget handlar inte om det. I förslaget står det att ”en enklare begäran” ska lämnas ut inom 15 dagar, medan vid en ”mer komplicerad” begäran kan tiden förlängas med ytterligare 15 dagar.

Det var sist och slutligen Obundna som fick bära regeringspartiernas värdighet på sina axlar. Gruppledaren Marcus Måtar ansåg att alla som sitter i offentliga bolag ska veta att alla handlingar förr eller senare ska kunna läggas på bordet.

Föredömligt rakryggat förklarade han också att Obundna var emot lagförslaget tills en kompromiss om att lagen ska kompletteras med bolagen kunde nås.

För utan möjlighet till insyn i de offentliga bolagen står det fritt att flytta över vilken offentlig verksamhet som helst till bolag för att på så sätt undvika möjlighet till granskning.

Med tanke på antalet anföranden i debatten som inleddes med stora deklarationer om hur viktig offentlighetsprincipen är för demokratin är det anmärkningsvärt hur många ledamöter som sedan sköt ner sina egna resonemang genom att blotta sin rädsla för insyn.

Många av de uttalanden som uttryckte stöd för så stor offentlighet som möjligt kan därför inte ses som något annat än tomma floskler.

Frågan om offentlighetslagen bordlades i måndags. Låt oss hoppas att demokratin tillåts stå lite högre i kurs när debatten återupptas.

Hittat fel i texten? Skriv till oss