Forskaren Siv Sandberg vid Åbo Akademi säger i en intervju (ÅT 27.2) att hon noterat några särdrag hos de åländska kommunerna. Ett av dem, anser hon, är att litenheten och strukturen hos kommunerna gör att förmågan att se framåt och fatta beslut ibland saknas.
Den tidigare kommunutredaren belyser vidare frånvaron av en diskussion kring om kärnan i den lokala demokratin fungerar som den ska. Enligt henne saknas till exempel en politisk elit i många kommuner, med det syftar hon på personer som besitter förmågan att först prata ihop sig om en gemensam linje och sedan agera utefter den. Och även om det finns många skickliga politiker finns det också en stor variation när det kommer till de förtroendevaldas förutsättningar att sätta sig in i ärenden: ”Oavsett vilken framtidsvilja man har behöver politikerna bli mer professionella”, säger hon.
Johan Ehn (MSÅ) skriver samtidigt i Dagens debatt (ÅT 20.3) om vikten av en större lyhördhet och politisk mognad bland politikerna. I sin text talar han kanske främst om landskapspolitiken men resonemanget kunde lika gärna gälla ute i kommunerna.
Tre exempel från den senaste tiden är intressanta att lyfta i sammanhanget. Måhända hade deras utgång blivit en annan om politikerna satt sig in i formaliteterna bättre eller om de diskuterat ihop sig mer över partigränserna.
Det första exemplet, som kanske snarast pekar på luckor i lagstiftningen och en ovilja att försöka nå samförståndslösningar, är det presidieval i Eckerö kommunfullmäktige som just nu är föremål för granskning i Ålands förvaltningsdomstol.
Personerna som lämnat in besväret, kommunstyrelsens vice ordförande Sven-Erik Carlsson (Ob) och fullmäktigeledamoten Ronald Karlsson (Ob), anser att beslutet att välja Samarbetslistans Rune Söderlund till ordförande och Anders Svebilius (Ob) till vice ordförande inte fattades i laga ordning. Om de har rätt eller inte är nu upp till förvaltningsdomstolen att pröva, och kommunförbundets ordförande Magnus Sandberg säger också att finns vissa otydligheter i regleringen och tillämpningen av reglementet.
Samtidigt är det inte första gången som just presidieval orsakar tjafs i kommunen. 2019 var det Rune Söderlund som reserverade sig mot tillvägagångssättet när Anders Svebilius valdes till fullmäktiges ordförande. Just det mötet ajournerades till och med under tio minuter och Ålands kommunförbund ringdes upp för vidare instruktioner.
Inte bara tar såna här diskussioner tid och resurser från andra viktiga frågor – och såna lär inte saknas, det kan också bli kommunen som i slutändan får stå för kostnaderna i rätten.
Det andra exemplet rör Kökar, där kommunstyrelsen nyligen behandlade en motion om ett så kallat moratorium, det vill säga en fördröjning eller ett tillfälligt stopp av en ny- och tillbyggnad av den femte generationens mobilnätverk, 5G. Motionen lämnades in av Gerry Allgode, ersättare i fullmäktige.
Kommundirektörens förslag var att motionen inte skulle föranleda någon åtgärd, det med hänvisning till att beslut gällande koncessioner för 5G enligt lagen är en riksangelägenhet och därmed ligger utanför den kommunala behörigheten. Men det örat ville styrelsen inte lyssna på. I stället föreslog man att fullmäktige ska anta motionen.
Kommunstyrelsens ordförande Kerstin Allgode säger till Ålands radio att hennes förhoppning är att fullmäktige ska besluta att Kökar fördröjer en utbyggnad tills man säkert vet att den inte innebär några hälsorisker. ”Vi kom fram till att vi som kommun väl måste kunna säga vad vi tillåter i vår kommun”.
Till kommunstyrelsens uppgifter hör förvisso att bevaka kommunens intressen, men i det här fallet går man, liksom kommundirektören skriver i sitt beslutsunderlag, utanför den kommunala behörigheten. Hur har styrelsen tänkt att den här motionen ska verkställas i praktiken om fullmäktige ger den sitt stöd? Säkert finns det också på Kökar mer angelägna frågor att lägga tid på än en motion som inte kommer att leda någon vart.
Fullmäktige i en annan åländsk kommun fick nyligen bakläxa av styrelsen, som meddelade att fullmäktiges skriftliga uppmaning till en sjöfylleridömd kommunstyrelseledamot kom till i fel ordning.
Ålandstidningen har i omgångar rapporterat om skrivelsen, i vilken fullmäktige uppmanade den aktuella styrelseledamoten att ”iaktta ett värdigt uppträdande även under privata förhållanden”. Styrelsen anser att ärendet hanterats fel, bland annat för att det rubricerades som ”återkallande av förtroendeuppdrag”. I det här fallet säger fullmäktiges ordförande att man försökt följa reglerna, men att det inte alltid är så lätt trots att man läst på.
Och så är det ju. Att det blir fel ibland är mänskligt. Ibland blir det tokigt fast man gör allt för att det ska bli rätt. Ibland vet ingen heller riktigt vad som gäller eftersom lagstiftningen lämnar utrymme för tolkning.
Åland har, för sin ringa storlek, ett stort antal aktiva kommunpolitiker. Många av dem är verkligt engagerade och lägger mycket av sin tid på att sätta sig in i de olika ärendena, andra tycks inte lika intresserade utan spelar mest efter de starkaste ”kommunpamparnas” pipa och några verkar föredra att köra efter en egen regelbok.
Så fungerar kärnan i den lokala demokratin som den ska? Det är svårt att svara ja eller nej på den frågan, helt enkelt för att den som Siv Sandberg säger så sällan uppmärksammas. Men ovanstående exempel, som inte precis ökar kommuninvånarnas förtroende för politiken och kommunalpolitikerna, visar att det finns orsak att i alla fall fråga sig om det inte finns saker som kunde förbättras.
