Ministrarna i Finlands regering är utsatta för en ständigt pågående hat- och smutskastningkampanj via sociala medier. Det visar en ny studie utförd av Natos strategiska kommunikationscentrum som undersökt 350.000 inlägg som publicerats på Twitter under perioden 12 mars till den 27 juli 2020. Inläggen var riktade direkt till 19 finländska ministrar, eller handlade om någon av dem.

Resultatet av analysen visar, tyvärr föga förvånande, att de kvinnliga ministrarna, med statsminister Sanna Marin i spetsen, var mest utsatta för hat och misstänkliggörande.

Statsministern kommenterade själv på Twitter genom att citera några av de saker hon mötts av i meddelanden: ”Inkompetent, oerfaren, kassör på Sokos, flicka, flickregering, läppstiftsregering, strumpbyxeregering, hot, hatprat, svartmålning. Ja, kvinnor leder regeringen. Kom över det”, skrev hon.

Förutom statsministern toppas den mörka näthatslistan av inrikesminister Maria Ohisalo (Gröna), undervisningsminister Li Andersson (VF), före detta finansminister Katri Kulmuni (Centern) och europaminister Tytti Tuppurainen (SDP).

Som synes alla kvinnor.

Enligt rapportförfattarnas analys har de flesta av inläggen skrivits av riktiga människor och inte av robotar, personer som befinner sig på högerflanken av den politiska kompassen.

De ämnen som triggade flest hatmeddelanden var covid-19-bekämpningen, invandring, Finlands förhållande till EU och socialliberal politik.

Rapporten mynnar ut i varningen att denna utveckling är ett reellt demokratihot.

Även på Åland har tonen hårdnat i det offentliga samtalet. Oliktänkare går på person i stället för på argument. Alltför många politiker har vittnat om anonyma näthot om våld, ofta sexualiserat våld när det riktat sig mot kvinnliga politiker.

Det respektlösa och elaka samtalsklimatet utgör ett konkret demokratihot eftersom det får blivande politiker att tveka inför frågan om priset är för högt.

Att lagtinget är snedfördelat könsmässigt med bara nio kvinnliga ledamöter på 30 platser är ett misslyckande och ett kompetensslöseri. De politiska partierna har ett eget ansvar för att jämna marken för kvinnliga kandidater med jämställda listor. Men huvudansvaret vilar på oss alla att hålla den offentliga debatten civiliserad och inriktad på argumenterande i sak. Alltför många debattörer förväxlar retorisk slagkraft med att vara så elak att motståndaren inte orkar svara.

Ett år in i coronaeländet är mångas tålamod på upphällningsgränsen. Förhoppningsvis närmar vi oss långsamt någon form av normalitet igen. Till dess gäller det att hålla tungan rätt i munnen.