Ingress:Helsingforsregeringens beslut att i vinter tillfälligt sänka momsen på el är en bra och smidig lösning för att möta de skenande energipriserna. Men på sikt måste problemet angripas från rätt ända.

Inflationen och den pågående europeiska energikrisen har under året präglat det politiska arbetet. Både i Finland och i Sverige har olika åtgärder diskuteras, framför allt för att motverka situationen med elpriserna som av allt att döma kommer att nå tidigare otänkbara nivåer i vinter.

Det var därför ingen överraskning när både skattelättnader på och ett temporärt elavdrag i inkomstbeskattning fanns med när statsminister Sanna Marin på torsdagen presenterade statsbudgeten för 2023.
Skattelättnaden innebär att momsen på el sänks från 24 procent till 10 procent. För ett egnahemshus som konsumerar 15.000 kilowattimmar el per år innebär det under perioden en elräkning som blir cirka 25 euro billigare än vad annars hade varit.

Nationalekonomerna Lars Calmfors och John Hassler uttryckte i en artikel i Svenska Dagbladet förra veckan att det är problematiskt om penningpolitiken och finanspolitiken drar åt olika håll. De menar att elförbrukningen behöver minska och att hushållen måste stå ut med de höga kostnaderna. De höga priserna är ett resultat av hög efterfrågan. Att då stimulera till mer användning i ett läge då det samtidigt varnas för effektbrist är bakvänt.

Det är som regel dåligt att genom politiska beslut peta i marknadsmönster, men den energikris som nu råder är allt annat än en normal situation. Glädjande i sammanhanget är att regeringen i Finland valde en skattelättnad, och inte det pristak eller högkostnadsskydd som diskuteras i Sverige och som statsminister Sanna Marin öppnade för tidigare i augusti.

Skattelättnaden är enkel att genomföra, effekterna är tydliga och framför allt kommer fortfarande varje konsumerad kilowattimme att kosta.
Ett högkostnadsskydd är svårare att utforma, och effekten blir helt den motsatta om tanken är ett upplägg där all överskjutande kostnad efter given nivå ska kompenseras av staten. Då är läget att kostnaden för varje kilowattimme i praktiken blir billigare för varje ny som konsumeras – i ett läge då det samtidigt varnas för effektbrist.

En skattelättnad som i praktiken innebär en minskad månadskostnad på 25 euro för ett normalstort hushåll lär knappast stimulera ytterligare elkonsumtion i Finland i ett läge då elräkningen redan är hög. Det får däremot en reell effekt i alla finländska hushåll, men man kan samtidigt fråga sig om beloppet får tillräckligt genomslag hos dem dem där det behövs som mest?

Helsingforsregeringen har därför också meddelat att man avser utforma ett tillfälligt avdrag i beskattningen, och de som inte betalar tillräckligt med skatt för att kunna göra avdrag ska få ett elstöd. Hur avdraget och stödet ska utformas har regeringen ännu inte velat säga något om, men de åtgärderna får i sammanhanget ändå på förhand anses vara de viktigaste.

Inom EU tittar man för närvarande på vilka möjligheter det finns att koppla bort EU:s elpriser från de höga priserna på gas. Det skulle innebära billigare elräkningar för oss i Norden, men man kan ändå undra om den fyramånaderslösning som regeringen i Helsingfors nu genomför bara är tillfällig.

Den nu rådande elkrisen är i grunden ett resultat av ansvarslös energipolitik i våra närregioner och det finns inga lösningar som är snabba. Så det är möjligt att delar av det som nu genomförs tillfälligt blir permanent. Eller åtminstone permanent återkommande. För läget lär vara detsamma nästa vinter och vintern efter det.

Parallellt med de åtgärder som nu genomförs runtom i Norden är det därför av största vikt att politikerna faktiskt lyssnar på energiexperterna. Känslor och ideologi kan inte få vara avgörande om vi i framtiden ska ha ett pålitligt och stabilt elsystem i Norden.

Kevin Eriksson