När Mariehamns stads fullmäktige i tisdags diskuterade bokslutet för staden blev frågan om inflyttning en het potatis. Stadsfullmäktigeledamot Roger Jansson (MSÅ) framförde att det var senast 2017 som staden kunde notera en god befolkningsutveckling – medan situationen är helt annan i grannkommunen Jomala.
Samtidigt uppmanade Roger Jansson politiker och tjänstemän att besöka de expanderade områdena i Jomala för att se utvecklingen med egna ögon och dra lärdom.
Det är bra att staden återigen lägger fokus på inflyttning till staden. Ett levande Mariehamn är viktigt för att Åland som helhet ska ges möjlighet att utvecklas. Vi behöver en stark centralort för att service och utbud ska kunna upprätthållas. Det sista vi behöver är att vi sprider på oss för mycket eftersom befolkningsunderlaget inte är tillräckligt.
Ett lysande exempel på hur fel det kan gå, om man inte på sin vakt, är utvecklingen av idrottsanläggningar på Åland. Anläggningar byggs lite överallt, men på platser där man inte kan uppnå stordriftsfördelar och där anläggningarna inte hjälper till att dra varandra. Så får det inte gå till när det gäller centralortsutveckling, men tyvärr är vi på god väg med många nya så kallade bostadsöar.
Vad är då lösningen på det hela? Ja, inte är det, som Sara Kemetter (S) framförde, en kommunreform som är den gyllene nyckeln. Nej, de som valt att bosätta sig utanför Mariehamn har andra skäl. Skäl som stadens styrande måste ta till sig. För det handlar inte om vilken kommun man bor i utan vilka möjligheter man har att förverkliga sin bostadsdröm.
Staden är omständlig. Regelverken är besvärliga och vittnesmålen från de som vill bygga i till exempel Södra Lillängen är fyllda av byråkratiska omständigheter som enbart leder till dyrt boende och inte minst onödigt dyrt byggande. I kombination med att Jomala kan erbjuda större tomter, större frihet för tomtägaren att själv besluta om sitt boende och en närhet till såväl service som till staden det gör att många lockas av tanken att bygga i Jomala. Det rör sig trots allt inte om några längre avstånd. Om du bor i Jomala och jobbar i staden kan du med fördel cykla eller promenera till jobbet.
Staden gör det inte heller lätt för sig då de beslutande, som Bert Häggblom (Ob) förtjänstfullt framförde i debatten, sett till att staden är en av få kommuner som tar ut fastighetsskatt för stadigvarande bostad. Först ska man jobba och betala skatt, sen ska man betala moms när man bygger för att slutligen betala skatt för att man bor och betalar förvärvsinkomstskatt i en kommun. Skatt på skatt – på skatt. Där har staden något att bita i då många inte förstår denna iver bland stadens politiker att nyttja skatteinstrumentet.
Camilla Gunell (S) framförde i debatten att en enkät borde genomföras för att staden skulle få mer kunskap kring varför man väljer Jomala framom Mariehamn. Det är ett bra initiativ som skulle utgöra ett gott beslutsunderlag för staden. För staden har potential, men då krävs att man vågar släppa lite på alla krav och lita lite mer på den enskildes förmåga att avgöra hurdant boende man vill ha. För i grund och botten är staden i dagsläget mest känd bland potentiella husbyggare som byråkratiskt – kombinera det sedan med väldigt små bostadstomter så blir Jomala fort en attraktiv bostadsort.
Daniel Dahlén
