När det pratas om osäkra jobb brukar företagsledare och fotbollstränare ofta nämnas i sammanhanget. Uppdragen har sina likheter. Det är resultaten som räknas.
Lever man inte upp till förväntningarna får man gå och en sparkad vd eller tränare hör därför inte till ovanligheterna.
Samtidigt är också olikheterna många. Få andra ansvarspositioner har nämligen lika många ”arbetsgivare” och en lika utstakad kravbild som fotbollstränare.
När företagsledaren utvärderas för resultatet på den sista raden av ett fåtal storägare står fotbollstränaren på sätt och vis till svars inför ett helt samhälle av supportrar. Och några engångsposter eller alternativa nyckeltal finns det inte utrymme för när det gripbara tabellresultatet presenteras.
I takt med att fotbollen blivit alltmer kommersialiserad har också pressen på fotbollstränarna ökat. Kraven på framgång är omedelbara och misslyckande uteslutet.
På Åland och med IFK Mariehamn i den finska högstaligan har vi emellertid inte fått uppleva fenomenet förrän den här säsongen. Men när resultaten till slut gick emot för mycket tvingades det annars så godtrogna och långsiktiga IFK till slut agera.
Att man valde att göra det så sent är samtidigt förvånande. Den nedåtgående trenden har egentligen varit konstant ända sedan Lukas Syberyjski tillträdde som huvudtränare inför säsongen 2020, och tålamod är sällan en stark egenskap hos sportsliga ledningar.
Det har skrivits många avhandlingar om vilken påverkan ett tränarbyte har för ett lags sportsliga framgångar. Både metoderna och slutsatserna har varierat men ett flertal studier påvisar ändå att tränarbyten under pågående säsong har en positiv effekt. Särskilt påtaglig är effekten under den omedelbara tiden efter tränarbytet. Effekten har också varit tydlig i studier där man tittat på tränarbyten som gjorts i ett kritisk läge för att undvika nedflyttning och säsongen behandlats som en enskild observation.
Söndagens prestation och vinst, som var den första på WHA sedan maj, var på sätt och vis därför kanske väntad och Daniel Norrméns smekmånad kunde knappast kommit bättre än inför den säsongsavslutande nedflyttningsstriden.
Samtidigt handlar söndagens fina prestation och tre poäng mindre om några avgörande taktiska förändringar, och mer om psykologiska och motiverande faktorer. Frågan är förstås vad som händer sen, för även om studier visat att tränarbyten ger en genomsnittlig positiv effekt pratar vi på sikt om små utslag i prestation och resultat.
Man kan förstås fråga sig till vilken grad det går att tillämpa de genomsnittliga resultaten från studierna på den här säsongens IFK. Avvikelser finns och antagligen var det här en sådan. Inte bara har laget den här säsongen underpresterat kraftigt, det kunde antagligen inte blivit sämre. Men förklaringarna till det kan vara flera.
Därtill vittnade söndagens prestationer om en spelartrupp som lämnat någon form av psykologisk låsning bakom sig. Antagligen hade Lukas Syberyjski tappat omklädningsrummet och i det läget finns det förstås inte längre några alternativ för en klubbledning.
Det borde klubben ha reagerat på redan tidigare men förhoppningsvis gjordes förändringen ändå i tid för att rädda den här säsongen. Det största problemet är otvivelaktligen åtgärdat men det är osannolikt att tränarbytet löser alla orsaker till den misslyckade säsongen. Och hur laget utvecklas under den nya ledningen över tid återstår förstås att se.
IFK Mariehamn fattade slutligen det enda rätta beslutet men efter Daniel Norrméns smekmånad finns det antagligen flera problem att adressera för klubben.
