Vad en oslipad diamant som skärgården behöver

På Åland, landskapet vars mer eller mindre unika 100-åriga självstyre nyligen firats i ett helt år, står företagsamheten högt i kurs. Mest höjs den, ibland relativt okritiskt och inte sällan subjektivt, till skyarna och presenteras som ”lösningen”. Nästan oberoende vad och vem det gäller.

Knappast någonstans i den närmaste geografiska näromgivningen till väster och öster förs vikten av privata initiativ, företagsamhet fram med samma emfas.

Det privata initiativet, från små enmansföretag till börsnoterade miljon-, rentav miljardkoncerner har tillsammans bidragit till, rentav stått som garanter, knappast medvetet eller frivilligt, att också det offentliga har möjlighet att hålla en i många fall rentav hög kvalitet när det gäller den nödvändiga basservicen. Inte sällan i form av små ”invånarnära” enheter.

I skärgården, där jag vistats hela mitt aktiva liv som kommunanställd, finns det en företagstäthet som jag anar att också den är rätt unik i Europa. Rentav i landet med undantag av vissa delar av Österbotten.

Bara på Brändö med sina knappa 450 invånare fanns det ännu för några år sedan 60-70 mer eller mindre aktiva företag. De flesta enmansföretag och några med flera anställda och ett i helt egen klass med rätt många, det vill säga över 20, anställda. Även jag själv har, om än på hobbybasis, varit företagare och jag har haft möjligheten att följa åländsk företagsamhet, men framförallt hemkommunens företagare på rätt nära håll, inte sällan via en personlig relation med också som kund och samarbetspartner. Sistnämnda främst i egenskap av skärgårdskommmundirektör.

Med denna för mig typiskt mångordiga inledning där jag mest betonat vikten av att det finns företagare och företag men också kanske en viss illa dold kritik eftersom Åland nog långt, i och med lagstiftning, skattegräns och det relativt insulära läget framförallt geografiskt men också språkligt, är en skyddad bubbla också för många av företagarna.

I landskapet benämns ofta företagarna som entreprenörer. I princip urskillningslöst eftersom en entreprenör för mig, utöver att i regel ha någon anställd (inte ett nödvändigt villkor), borde visa upp både risktagning och innovation (där det bara är möjligt).

De flesta företagare i landskapet sköter förtjänstfull den service de erbjuder dock som brasklapp. Många stretar på, kämpar för sitt dagliga bröd – nåja, kanske att ta i. Och en del har säkert rätt tuffa villkor på grund av konjunktursvängningar och framförallt säsongsberoende som i sin tur framförallt i skärgården i regel hänger ihop med hurudant vädret blir för varje kort högsäsong då all skörd bokstavligen ska bärgas.

”Jag har flera gånger under mina aktiva dryga 35 yrkesår i olika sammanhang framfört att lagtinget borde ägna en hel dag i året att diskutera skärgården och i den diskussionen bannlysa trafiken som ändå diskuteras till lust och leda.”

Knappast ser sig varje företagare som entreprenör, det vill säga varken vill eller vidkänns begreppet, så därför ännu mer märkligt att begreppet frodas och nog samtidigt urvattnas.

I den skärgård, då menar jag hela skärgården inte ”bara” Brändö eftersom jag ser skärgården som en region med sina speciella möjligheter och utmaningar, ser jag att det trots en relativt kort säsong finns en större potential till företagsamhet och framförallt entreprenörskap. Visst händer det att någon företagare, ibland som bisyssla…inte helt ovanligt, ibland töjer gränserna, ser längre än horisonten, är kreativ och tar en risk eller flera utöver det ”vanliga” och med andra ord kan kallas entreprenör.

Möjligheter finns säkert inom flera områden men givetvis främst inom turismen att utöva kreativitet och risktagning det vill säga leva upp till benämningen entreprenör.

Framför allt med tanke på den potential de tillfälliga besökarna från Finland utgör men också inte från resten av Europa eller världen.

Anar att det nog finns många som funderar ”stort” – idéer finns det i regel gott om – men att de flesta blir oförverkligade i en fil, i en mapp i den egna datorn, dagens skrivbordslåda.

Orsaken är sannolikt att risken bedöms som för stor att ta på egen hand det vill säga sätta sig själv, familjen och kanske det egna hemmanet, lågt värderat i landskapet av olika orsaker, på spel. Det senaste dryga årtiondet har en hel del satsningar för företagsamheten, turismen mest, gjorts med hjälp av medel från EU, det vill säga program som Central Baltic och Leader Åland för att nämna några stödgivare och möjligheter. Bra så att något händer, fås till stånd men givetvis skulle medel, ”pängar”, för flera innovativa satsningar med mera behövas både för turismnäringen men också för ett blomstrande näringsliv i skärgården överlag.

Programmen, där stöden finns att få, är ju ofta rätt ”speciella” för att inte säga ”snäva” och kräver dessutom, förutom Leader, samarbetspartners i minst några andra länder – tur att Åland räknas som ett eget land. Framför allt när det gäller skärgården som, mitt älsklingsämne som jag tycker att jag tjatat om i 100 år, behöver olika injektioner och det ”strax” för att på sikt överleva som normalsamhälle. Det är alltså inte bara trafiken som behöver satsningar, kapital med mera även om den i sig är kanske den enskilt viktigaste faktorn och framförallt nödvändig för överlevnaden.

Jag har flera gånger under mina aktiva dryga 35 yrkesår i olika sammanhang framfört att lagtinget borde ägna en hel dag i året att diskutera skärgården och i den diskussionen bannlysa trafiken som ändå diskuteras till ”lust och leda”. Detta som parentes och från ämnet eftersom jag har en viss fallenhet för spretighet. Så landade jag trots andra ambitioner som vanligt i och för särskilt skärgården.

Kanske ålänningarna generellt (inkluderar ministrar och lagtingsmän) kunde få upp ögonen för nödvändiga eller bara annars intressanta satsningar, igen inte bara trafiken, som på sikt skulle ge skärgården de vitamininjektioner den nödvändigtvis behöver. Helt enkelt ta med skärgården i landskapets ”framtid” för så är det tyvärr bara begränsat, marginellt i dag. Och förstås gärna se något längre än Eckerö, Järsö, Havsvidden och Bomarsund, Prästö.

Varför inte komma på besök till den egna skärgården med andra glasögonen på sig än den tillfälliga nöjeslystna besökarens.

Som tips för den som har intresse att etablera sig, satsa på och i skärgården: kontakta antingen valbar skärgårdskommun, alla så olika också vad gäller förutsättningarna, direkt eller göra det via, som konfidentiell bollplank om så önskas, rf. Företagsam Skärgård som drar ett till tre projekt i taget och samlar landskapets sex skärgårdskommuner runt samma styrelsebord sex till tio gånger om året.

Det finns möjligheter om det finns vilja, för att travestera en av min favoritpolitiker.

Trevlig fortsättning på sommaren och med nordostliga skärgårdshälsningar.