Åtta av tio ålänningar har mycket eller ganska stort förtroende för Finlands försvarsmakt. För sjukvården är förtroendet lika högt, 80 procent, medan polisen och gränsbevakningen följer på placeringarna därefter.
Även regeringen Sanna Marin placerar sig högt på förtroendelistan, sju av tio ålänningar har stort förtroende för Finlands regering. För Nato är förtroendet 53 procent.
I botten på förtroendefiguren i Ålands statistik- och utredningsbyrås rapport finns de politiska partierna, religiösa samfund, landskapsregeringen, kommunala beslutsfattare, miljöorganisationer och lagtinget. Ungefär en fjärdedel har litet förtroende för dessa institutioner eller grupper.
Också när Åsub mäter andelen som har mycket eller ganska stort förtroende för hur de nämnda instanserna sköter sitt arbete hamnar partierna, de religiösa samfunden, miljöorganisationer och beslutsfattarna på Åland i botten. Färre än två av tio har stort eller ganska stort förtroende för hur partierna sköter sig. Bara tre av tio anser att landskapsregeringen sköter sitt jobb medan något fler litar på lagtinget.
Intressant är att en hel del förändringar i ålänningarnas förtroende har skett sedan motsvarande mätning 2018. De största förtroendeökningarna har skett för Finlands regering, försvarsmakten, Nato och EU. För Finlands regering har förtroendet fördubblats på fyra år, också för försvarsmakten och Nato är ökningen betydande. Och även om de åländska beslutsfattarna ligger i botten har förtroendet ökat något för både lagtinget, landskapsregeringen och partierna. För miljöorganisationer och de religiösa samfunden har det dock gått tvärtom.
Varför ser det då ut så här? Hur kommer det sig att den ibland, åtminstone av vissa, så bespottade försvarsmakten toppar förtroendelistan? Eller att Finlands regering fördubblat sitt förtroende bland ålänningarna och att allt fler nu gillar Nato och EU?
Som Åsub påpekar är det sannolikt att Rysslands krig mot Ukraina och Finlands och Sveriges Natoansökan påverkar oss och får tilliten till både försvarsmakten, Finlands regering och Nato att öka rejält. EU:s vilja att hjälpa Ukraina har säkert bidragit till att förtroendet för EU växt. I tider av krig och kriser tenderar man luta sig mot de institutioner som åtminstone på något sätt kan påverka det som sker.
Det som tål att påpekas är att svårigheterna att få självstyrelselagen förnyad inte alls verkar ha påverkat ålänningarnas förtroende för Finlands regering. Vad beror det på? Bryr sig gemene kvinna och man inte om ifall självstyrelsen utvecklas eller inte? Är man nöjd med hur det är? Eller är man missnöjd med hur frågan skötts från åländsk sida? Är frågan för svår att ta till sig eller är man dåligt informerad? Det här är frågor som politikerna, och kanske också medierna, bör fundera över.
I oktober är det val till lagtinget och kommunerna. För den åländska demokratins och samhällsutvecklingens skull vore det viktigt att förtroendet för de åländska institutionerna ökar. Splittringen och stridigheterna mellan landskapsregeringen och oppositionen och till och med inom regeringen och partierna är numera så vanligt förekommande att väljarna tröttnar. Ju mer man strider desto mindre blir gjort och desto mindre blir förtroendet.
Värt att stöda är det som redan framförts, att politikerna bör sätta sig ner och försöka komma överens om vad de långsiktigt vill åstadkomma inom olika politikområden.
Sådana framåtsyftande överenskommelser skulle kanske öka intresset för politik som är svalare på Åland än i Finland och Sverige. När 51 procent är mycket eller ganska intresserade av politik på Åland är siffran 63 procent i Finland och 64 procent i Sverige.
En bidragande orsak till det bristande förtroendet för åländska beslutsfattare kan vara att närmare en fjärdedel av de svarande i rapporten uppger att de eller en närstående har personliga erfarenheter av korruption. En av fem anser att korruption är mycket eller ganska vanligt förekommande på Åland. Gynnande av släkt och vänner eller medlemmar i ett nätverk anses vara de vanligaste formerna av korruption inom den åländska offentliga sektorn. Många pekar också på de starka bindningar som kan finnas mellan beslutsfattarna och näringslivet.
Och vet man, eller tror man, att politikerna gynnar släkt och vänner – då är det inte så konstigt att förtroendet brister.
Kerstin Österman
nyheteralandstidningen.ax
tel: 26 026
