Finland är i dag snart ensamt med att upprätthålla ett spelmonopol i Europa. Det finns inte heller något som tyder på att den finska staten ämnar genomföra några förändringar på den punkten utan revideringen av den finländska lotterilagen kan även ses som en ytterligare skärpning.
Med detta i beaktande har Paf:s fortsatta möjligheter till att bedriva spel på den finländska marknaden varit under stor press. Verksamheten har varit direkt hotad och det i sin tur leder till att många delar av Åland varit hotat. Detta då Paf står för stora delar av finansieringen av bland annat föreningsverksamhet och eftersom Paf dessutom är en viktig arbetsplats. Därutöver är Paf även en viktig intäktskälla för det offentliga Åland. Intäkter som det senaste året visat sig behövliga för riktade insatser för att mildra pandemins effekter på Åland.
Att Paf inte blockeras av finländska myndigheter så länge bolaget inte marknadsför sig aktivt på den finländska marknaden är en stor seger i en annars komplex fråga.
Stora insatser har gjorts av såväl landskapsregeringen, med vice lantråd Harry Jansson (C) i spetsen, som även riksdagsledamot Mats Löfström. Liksom av Paf själva och de tjänstemän samt politiker som i Helsingfors arbetat konstruktivt för att hitta lösningar.
Även om vi nu ser ett positivt resultat i frågan är det viktigt att analysera läget lite närmare. Det är förvisso mycket bra jobbat av alla inblandade, men det är däremot väldigt allvarligt att det vid de finländska ministerierna finns tjänstemän som, enligt källor till Ålandstidningen, aktivt arbetar för att få bort Paf från den finländska spelmarknaden.
Under processens gång har en imponerande flora av orsaker presenterats till varför Paf inte ska få agera på den finländska marknaden. Allt framfört av statliga tjänstemän.
Det är en verklighet som Paf, men även landskapsregeringen som ägare, måste förhålla sig till när det gäller den framtida utvecklingen av Paf som bolag.
Det kommer alltid att finnas de i Helsingfors som aktivt motarbetar Paf:s verksamhet. De ser helt enkelt på Paf som ett icke finländskt bolag och ologiska argument som att vinsten från Paf inte kommer finländska ungdomar till gagn kommer fortsätta florera. Således krävs det att Paf och landskapsregeringen kontinuerligt talar för sin sak i Helsingfors och bygger starka argument för sin verksamhet och inte minst tar hand om de som på plats talar för att Paf ska få fortsätta verka. För det är viktigt att komma ihåg sina vänner när segern väl är i hamn.
Den finländska politiska strävan att med varje medel bevara spelmonopolet kommer att ta slut. För även om man som stat är en av de sista i Europa som med näbbar och klor likt en Don Quijote motarbetar såväl teknik som konsumentens fria val att välja leverantör, så går monopolet mot sitt slut. För Finland är långt i från ensamt om att göra en sådan resa och lärdomen från dylika resor är att det enbart kommer sluta på ett sätt: Med konstgjorda insatser som i slutändan ändå leder till en oundviklig anpassning till marknadens nya förutsättningar med fri konkurrens. För på samma sätt som bland annat skivindustrins fick ge efter för streamingtjänster kommer den finländska spelmarknaden att öppnas upp. Trycket blir för stort och Finland kan inte stå ensamt kvar i det gamla och motarbeta individens egna val och den tekniska utvecklingen.
Tiden för monopol är slut. Det handlar således inte om ifall den tar slut utan när den tar slut. Därför gäller det för Paf och landskapsregeringen att spela spelet så länge som möjligt för att sedan stå redo när den finländska marknaden öppnar sig enligt modellen för en sann västerländsk reglerad spelmarknad. Klarar man det kan det bli åka av.
