Dokumentärserien ”Min kvinnliga yta” handlar om hur kvinnor förhåller sig till att utseendet förändras när man blir äldre.
Dokumentärserien ”Min kvinnliga yta” handlar om hur kvinnor förhåller sig till att utseendet förändras när man blir äldre.Foto: Yle
Foto:

Bild

Är evig ungdom det ultimata målet?

Evig ungdom har aldrig varit så eftersträvansvärt eller i tiden som det är nu, vare sig det handlar om insidan eller utsidan. Men vilka signaler sänder det egentligen till yngre generationer när vi säger att utseendet förfaller med åren?

Ämne: Utseende och åldrande

Dokumentärserien ”Min kvinnliga yta” handlar om hur kvinnor förhåller sig till att utseendet förändras när man blir äldre. Citat: ”Det är något som skaver i seriens utgångspunkt om att det är sorgligt att åldras och att utseendet förfaller med tiden.”

 

 

”Jag har rätt att sörja att mitt utseende förfaller”, skriver journalisten Eva Kela i en kolumn i Svenska Yle (21.02.24) om sin nya dokumentärserie “Min kvinnliga yta” som nyligen hade premiär på Yle Areena. I dokumentärens sex avsnitt presenteras en rad finlandssvenska kvinnor som alla är över 39 år gamla och öppnar upp om sitt förhållningssätt till åldrande och utseende. Ett ämne som engagerar, väcker känslor och är relevant i en värld där åldersnoja och besattheten av evig ungdom aldrig tycks avta.

I en recension i HBL kritiserar Jorunn Lavonius serien för avsaknad av djup och efterlyser en debatt om varför ”vi lever i ett samhälle där skönhet är så himla viktigt”. Det är en bra poäng. Trots att serien lyfter teman som nog upptar många kvinnors tankar och vardag faller vinklingen lite platt. Det är något som skaver i seriens utgångspunkt om att det är sorgligt att åldras och att utseendet ”förfaller” med tiden. Kela noterar även att hon hade ”hört till den lyckligt lottade gruppen av kvinnor som såg rätt unga ut för sin ålder”. Trots att detta är Eva Kelas högst personliga åsikter och värderingar sänder hon ett budskap som inte känns helt rätt i tiden. Har vi inte kommit längre än så?

De senaste åren har trender relaterade till att leva länge (så kallad ”longevity”) och att hacka sin biologi (så kallad ”biohacking”) fått fotfäste. Här är fokuset snarare på insidan än utsidan. Den amerikanska tech-biljonären Bryan Johnson är det kanske mest extrema exemplet på besatthet av ungdom. Han lägger runt två miljoner dollar om året på att reversera sin ålder. Detta gör han bland annat genom att injicera blod från sin 18-åriga son.

Vi hör ofta om studier som visar att unga mår allt sämre och att mycket är kopplat till utseendefixering och ouppnåeliga ideal. Det senaste fenomenet är 10-åringar som sysslar med hudvård och anti ageing-produkter, mycket på grund av budskap på Tiktok om att man ”måste ha en hudvårdsrutin”.

Med detta i åtanke är det inget annat än synd att Kelas serie tar avstamp i att det är sorgligt för kvinnor att åldras och att skönhet går förlorad med åren. Inget ont om en serie om utseende och åldrande, men det hade varit befriande med en annan utgångspunkt.

De som inte har funderat särskilt mycket på sina rynkor i pannan eller lösa hud under hakan börjar helt säkert göra det efter att ha sett avsnitten. Och vilket budskap sänder den till yngre generationer? 10-åringarna med milslånga hudvårdsrutiner blir säkerligen försäkrade om att de är inne på rätt spår när de står där i badrummet med ännu ett serum som ska motverka ålderstecken. Då kan man nästan tycka att biohackers som Johnson, trots sin minst sagt extrema syn på evig ungdom, är inne på något mer hälsosamt och relevant. Kanske fokus borde flyttas från att se så ung ut som möjligt så länge som möjligt till att ha hälsan i behåll så länge som möjligt, och framförallt att må bra. Vad har egentligen lite rynkor att säga då?

Tara Bamberg

Hittat fel i texten? Skriv till oss