Det kokar i stugorna. Och det kokar rejält. Vissa kallar turerna kring den avbeställda elhybridfärjan för det största debaclet i självstyrelsens historia. Självstyrelsens varande har till och med ifrågasatts på insändarplats i Ålandstidningen. Det är stora ord, sprungna ur stor frustration. Men de måste tas på allvar. Det finns en oro över att våra styrande inte är uppdraget mogna.
Förtroendet för våra åländska landskapspolitiker är kört i botten, och tilliten, som är hela demokratins fundamenta, har fått sig en rejäl törn. Om vi inte litar på att de folkvalda förmår att på ett klokt sätt förvalta väljarnas förtroende och hantera våra skattepengar är det system som vi känner, värnar och dessutom är förbannat stolta över i rejäl gungning. Det är illavarslande.
I skrivande stund vet ingen var ärendet om den avbeställda elhybridfärjan slutar, annat än att landskapet fått en räkning på 13,86 miljoner euro. Var pengarna ska tas ifrån är oklart. Är det från tredje sektorn, ska man ta ett banklån, eller skjuter man på nödvändiga investeringar? Oavsett vad drabbar den din och min vardag. Det är dina och mina pengar som nu går rakt ned i konsortiets och advokaternas fickor. Och detta eftersom regeringen Thörnroos valde att bryta ett avtal som den förra regeringen ingått – till synes utan att det kostar ministrarna någonting alls.
Enligt experter kan ministrarna visserligen hållas ekonomiskt och personligen ansvariga om de begått ett tjänstefel. Men där är vi inte på långa vägar än. Och själva har de inblandade inte visat mycket till ånger. Veronica Thörnroos (C) har gett ytterst luddiga svar om vad landskapsregeringen (LR) visste eller inte visste innan man bröt avtalet, och framhärdat att man hade mandat att avbeställa färjan. Partikollegan Harry Jansson, dåvarande kansliminister, skjuter också ansvarsfrågan ifrån sig. Till Ålands radio säger han att lärdomen från det här är att stora beslut ska fattas med kvalificerad majoritet. Fint så, men frågan är inte hur vi ska undvika liknande problem i framtiden utan: hur tänker de inblandade reda upp just den här soppan? Vem tar sitt ansvar? Veronica Thörnroos själv, som numera innehar självstyrelsens finaste ämbete som talman, avser inte avgå, i alla fall inte på eget bevåg. Katrin Sjögren, som var lantråd i den regering som beställde elhybriden, har inte heller tagit på sig något personligt ansvar men säger att frågan måste utredas.
För den vanliga medborgaren ter sig det som nu sker i landskapsborgen helt obegripligt.
Först höjdes ministerarvodena med 30 procent – vilket i sig fick väljarna att fullkomligt rasa – och sedan visar det sig att (slarvigt uttryckt) samma personer förorsakat skattebetalarna en smäll på 14 miljoner. Det spelar ingen som helst roll att dessa två frågor inte har något med varandra att göra, att de bara råkar sammanfalla. För väljarna blev det bara ännu en besvikelse. ”Det är mina pengar, som jag behöver, som går till det där”, sade en kvinna som ringde till Ålandstidningen häromdagen. Hon är sjukpensionär och vrider på varje slant för att få det att gå runt. Det är inte svårt att förstå att hon tar ord som korruption i sin mun. Att hon har tappat tron på allt vad åländska politiker heter. Och hon är långt ifrån ensam.
Det är lätt att hemfalla åt populism. Att ställa en sjukpensionär mot en välbetald politiker som leker med sjukpensionärens pengar. Och det är givetvis en grov förenkling av resonemanget, men det är där vi ofrånkomligen landar.
Hela den åländska politikerkåren måste se sig i spegeln. Kom ut ur en bubbla, ta era väljares oro och frustration på allvar. Ni har alla möjligheter att agera både på höjda arvoden och skadeståndsdomar – det handlar bara om vilja. Allt annat är bortförklaringar.
Sandra Widing
tel: 26697
