Konsekvensanalys saknas för norra linjen

Om man vill använda sig av storstilade ord som ”framtidssäkring”, då ska man inte köra över skärgårdens reella behov utan att ta människors argument på allvar.

Liberalernas insändare ”Framtidssäkrad skärgårdstrafik” ger sken av handlingskraft och långsiktighet, men den bygger på antaganden och inte på förankrade beslut och faktiska konsekvensanalyser. För Brändö kommun, norra Kumlinge och Sottunga innebär den föreslagna omläggningen inte en teoretisk modell – den innebär ett konkret reellt försämrat vardagsliv för både människor och företag när fungerande linjer styckas upp i bitar.

Det kan inte vara svårt att förstå att så stora reformer som den planerade omläggningen av skärgårdstrafiken måste förankras hos dem som verkligen är berörda. Trafiken påverkar vardagen varje dag, året runt. Om man bortser från brukarnas åsikter är en levande skärgård 24/7/365 omöjlig att förverkliga. Att helt förbigå den tydliga viljeyttring som över 800 namnunderskrifter från Brändöbor och andra skärgårdsbor utgör, är både nonchalant och icke-demokratiskt, för att inte säga auktoritärt.

De som bor i skärgården är hänvisade till sjöburna vägar, det vill säga färjor. Tyvärr tenderar debatten att skuldbelägga skärgårdsborna, som om fungerande transporter vore ett särintresse och inte en självklar del av samhällsinfrastrukturen. För Pro Åland, är utgångspunkten enkel: hela Åland ska även i framtiden vara livskraftigt och det ska vara möjligt att bo, verka och driva företag också i skärgården.

Liberalerna hävdar att oppositionen saknar alternativ. En tankesmedja sammanträdde nio gånger utan att leverera något annat än det förslag landskapsregeringen redan presenterat som diskussionsunderlag. De synpunkter och alternativa lösningar som framfördes noterades inte. Det är svårt att kalla detta för en öppen eller inkluderande process. Det känns också osakligt att påstå att oppositionen saknar alternativ när dessa inte alls har beaktats.

De flesta är överens om att det finns behov av besparingar och att skärgårdstrafiken måste reformeras. Men det nu föreslagna systemet för norra linjen innebär genomgripande försämringar. Att behöva ta landsvägen över Kumlinge mellan två färjor för att resa till och från Brändö/Enklinge är varken praktiskt, ekonomiskt eller miljömässigt hållbart. För denna ”framtidssäkrade trafik” saknas en konsekvensanalys som visar kostnader, restider och faktiska effekter.

När lagtinget småningom ska fatta beslut om investeringar i miljonklassen och reformer som i grunden påverkar människors levnadsvillkor, måste detta ske varsamt och med respekt för dem som berörs. En så omfattande omläggning som denna kräver helhetstänkande, gedigna analyser och bred förankring. Om man vill använda sig av storstilade ord som ”framtidssäkring”, då ska man inte köra över skärgårdens reella behov. Ett framtidssäkrat Åland byggs inte genom att köra över skärgården, utan genom att ta den på allvar.

Veronica Thörnroos (PÅ)

Tage Mattsson (PÅ)