Foto:

Varför vill man inte ta på sig sjöfartens klimatpåverkan?

För sjöfartens del hänvisar utvecklings- och hållbarhetsrådet till EU och utsläppshandel, vilket i praktiken betyder att utsläppen fortsätter som tidigare men att man kan köpa sig fri.

Ett annat faktum är att målet för Åland är 2035, och för sjöfartens del finns det nog tyvärr inte några lösningar före 2060 om ens då. Så låt oss utveckla det hela lite.
Låt oss börja med att titta lite på omfattning och vad alla dessa MW innebär. Innan vi gör nåt annat vill jag att ni knappar in marinetraffic.com på er telefon eller dator. Om allt gick bra fick ni upp en världskarta med en massa små symboler för fartyg i olika färger. Tycker det här ger en bra bild av omfattningen på problemet.
Nu är det inte så att de gröna båtarna är fossilfria och de röda kör på fossilt, det skulle vara bra men tyvärr kör alla på fossila bränslen.

Hur mycket energi krävs då för att driva fram ett fartyg? Svar, det varierar, men vi tar två fartyg som borde vara kända på Åland, Viking Grace och Viking Glory. Dessa två fartyg har en sammanlagd maskineffekt på cirka 60MW och det skulle i dagsläge räcka till för Ålands hela el- och fjärrvärmeförsörjning.

Vad har då Åland för kapacitet att producera ren energi? Cirka 60MW max när Långnabbasnurrorna är klara. Nu blåser det inte hela tiden och man räknar väl med att vindkraften kan producera cirka 25 procent av maxeffekten på årsbasis, alltså i detta fall cirka 15MW. Det skulle alltså behövas fyra gånger så mycket vindkraft för två färjor om vi bortser från förlusterna. I normala tider har Åland mer än tio färjanlöp/dygn.
Både Viking Grace och Viking Glory har den absolut senaste tekniken vad gäller så kallade flerbränslemotorer och kan köra på bränsle både i gas och vätskeform. Vikinglinjen har gjort vad de kan, man har tekniken ombord, men tyvärr finns inte det bränsle de skulle behöva.

Vilka är då de alternativa bränslena?

Vätgas tillverkad med förnyelsebar energi, tyvärr inte tillgänglig för tillfället, lite svår att hantera som fartygsbränsle.
Ammoniak (väte+kväve), tillverkas i stora mängder för konstgödselindustrin men inte fossilfritt. Den fossilfria tillverkningen är på gång, men produktionen i större skala ligger tiotals år i framtiden.
Elektrometanol (väte+CO2), planeringen är på gång bland annat i Sverige, men ingen större produktion på kort sikt.
Alla dessa nya bränslen kräver också enorma mängder energi vid tillverkning och ren energi är tyvärr en bristvara och kommer att vara det ett bra tag framöver.
En annan fråga är om dessa bränslen kommer att kunna tillverkas till ett pris som gör det möjligt att använda dem som fartygsbränsle? I dag ligger priset på fossilt metanol på 150-250 euro/ton och på e-metanol 800-1.600 euro€/ton.

Åke Gustafsson

Hittat fel i texten? Skriv till oss