Jag har litet på avstånd följt med debatten om val av ny stadsdirektör i Mariehamn, och jag har förvånats över att trots att det fanns kompetenta kvinnliga sökanden, så valde man att i stället söka en kandidat som över huvud taget inte sökt tjänsten, övertalade denna kandidat att acceptera att bli vald till stadsdirektör, och så småningom, efter omröstning i stadsfullmäktige utse en man till stadsdirektör, i stället för någon av de kompetenta kvinnliga kandidater som sökt tjänsten.
Jag antar att det var de sökandes ”värdegrund” det var fel på. Detta nya modeord som används i tid och otid för att understryka att ens egna värderingar inte stämmer överens med vissa andras.
Och att ens egna värderingar självklart är de enda rätta.
Med så många kvinnor i ledande ställning i stadsstyrelsen så trodde jag att det var självklart att den kvinnliga kandidat, med gedigen kännedom om stadsförvaltningen, som sökte tjänsten, också självklart skulle bli vald till ny stadsdirektör. Så blev inte fallet.
Och därmed kan jag också konstatera att det spelar egentligen ingen roll hur många jämställdhetsbonusar som delas ut till de partier som har den jämställdaste kandidatlistan i valet, om kvinnor envisas med att rösta på män, i stället för att stöda en kvinnlig kandidat.
Om kvinnor stöder kvinnor i valet, så kommer vi också att ha ett jämställt lagting efter nästa val. Om kvinnor anser att deras ”värdegrund” förutsätter att de ska rösta på en man i stället, så kommer också nästa lagting vara lika kvinnofattigt som nuvarande.
Det är upp till dig som är kvinna att välja. Det är upp till dig att solidariskt stöda en annan kvinna, för att få ett jämställt lagting. Allt annat är bara struntprat och ”spel för gallerian”. Ord utan vikt och värde i samhällsdebatten.
Runa Lisa Jansson
