Lyssnade med stort intresse på debatten om skadeståndet. En väldigt fin debatt där de var genuint intresserade av att återupprätta lagtingets förtroende. De var överens om att skadeståndet måste betalas och det fanns ett ödmjukt intresse för att finans- och näringsutskottet skulle komma med ett genomarbetat betänkande om framtiden med en sanningskommission och annat för att återställa förtroendet för den åländska demokratin.
Till min stora förvåning meddelade talman Veronica Thörnroos i slutet att nästa plenum hålls på måndag 09.30; ett tekniskt det vill säga ett ärende till kännedom. Plenum skulle hållas 13.00, uppenbarligen på basen av det betänkande som finans- och näringsutskottet då förutsätts ha på bordet. Lagtinget skulle vara beredda på ett kvällsplenum.
Detta innebär att finans- och näringsutskottet i princip sätts i bojor och frihetsberövas. Trots att flera ledamöter av utskottet talade varmt för en seriös hantering av ärendet så tvingas de till något som kallas ”korta formuläret” i denna gigantiska fråga.
Hur är detta möjligt? Jo, då lagtinget är på ”ledighet” är det talmannen som fastställer schemat, inte talmanskonferensen. Ett schema som strider mot regelverket då de förväntas debattera ett betänkande samma dag som det läggs fram. Inte för intet så krävs en dag emellan så att alla hinner förbereda sig.
Förra mandatperioden forcerades en coronabudget om 26 miljoner på samma sätt. Det krävdes att det godkändes av alla i talmanskonferensen, vilket även jag gav. Efter att ha upplevt stressen och frustrationen i utskottet sade jag i debatten att jag aldrig mera skulle gå emot regelverket. Flera av dem, som var med och upplevde frustrationen, sitter i utskottet även nu.
Läste även att regeringen Sjögren planerar att ta beslutet om att föra ärendet till HD eller inte på torsdag eller på fredag (insändaren skickades på torsdagen före beslutet var fattat, reds anm.). Ett skräckscenario är att talman Thörnroos och lantrådet Sjögren i sina nya positioner på en veckas tid lyckas sopa hela härvan under mattan. Två av huvudrollsinnehavarna i processen kan göra detta och steg ett verkar redan vara taget. Klarar lagtinget av att ta kampen i denna fråga? Det man sopar under mattan försvinner inte utan blir en permanent varböld.
Alla medlemmar i talmanskonferensen torde ha en vetorätt när det gäller schemat om det strider mot regelverket. Jag hoppas att någon tar möjligheten. Även lagtinget kan och borde agera. Ledamot Påvals talade mycket förtjänstfullt om lagtingets stora ansvar i denna situation.
Lagtinget kan återremittera ärendet till utskottet för en seriös behandling, vilket vore ägnat att vara att återskapa en del av förtroendet. Även en rejäl bordläggning finns som ett alternativ till att sopa undan frågan direkt.
När det gäller överklagandet är det en självklarhet att man går vidare. Kanske man kunde se mera på den ekonomiska delen då ju även resultatet är ekonomiskt? Är det rimligt att en tänkt vinst kan ligga till grund för ett skadestånd i dagens osäkra värld. Hur kan man ha en diskonteringsränta om 1 procent? Jag har undervisat i finansiering och investering i fem år men aldrig sett en så låg diskonteringsränta. En normal ränta ger ett lägre skadestånd.
Jag hoppas att Centern och Liberalerna i denna fråga kan samarbeta för Ålands bästa i denna regering och inte tänka på partierna eller på den personliga prestigen. Man måste analysera hela processen och erkänna och acceptera att man kanske gjort fel om dessa erkännanden kan göra att skadeståndet kan minskas. Gör detta för Ålands bästa men sopa inte undan något!
Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati
