I veckan antog ett enigt lagting en ny jaktlag vilken i sig innehåller flera nya och goda möjligheter, inte minst när det gäller viltvård. I utskottets betänkande kring jaktlagen finns även följande mening: ”Utskottet konstaterar att de passiva åtgärder som vidtagits för att minska predatortrycket från havsörnen inte har haft avsedd effekt och välkomnar landskapsregeringens avsikt att inleda en dialog med EU-kommissionen om aktiva örnbegränsande åtgärder som exempelvis förvaltning av örnbon eller en kontrollerad skyddsjakt”.

I juni 2020 lämnades medborgarinitiativet ”Skydda sjöfågelstammen” in till lagtinget. Initiativtagarna skriver bland annat följande: ”Under de senaste åren har vi konstaterat att örnstammen ökat oproportionerligt i förhållande till sjöfågelstammen. Örnen som art är ett självklart inslag som toppredator i den åländska faunan. Med starka bestånd som finns i dag stjälper den andra fågelarter i ytterskärgården, vilket har irreversibla följder”.

Den som på något sätt följt ejderns utveckling i våra vatten de senaste åren kan konstatera det klara samband och alltmer skeva relation som finns mellan färre ejderfåglar och antalet örnar. Den åländska jägarkåren och andra gör ett storartat viltvårdsarbete med att minska de invasiva arterna mårdhund och mink. Landskapsregeringen har även under flera år möjliggjort insatser i syfte att på ett strukturerat sätt utrota dessa arter. Det i sig hjälper inte för att rädda ejderstammen, så länge örnarnas antal är så stort som det är i dag, plockas ejdrarna på vattnet före häckningen, från bona under häckningen, eller på vattnet efter häckningen.

Det finns ingen annan lösning än att formalisera en kontrollerad skyddsjakt på örn. Vissa säger att det redan är för sent, men låt oss vara hoppfulla att det fortfarande finns en chans att svänga utvecklingen. Åland har under flera år insamlat fakta kring sitt viltvårdsarbete och gjort allt för att rädda ejderstammen, vilket kan föras i bevis. Nu återstår räddningsplankan skyddsjakt på örn.

Därför är det beklämmande att landskapsregeringen efter att jaktlagen klubbats säger att det inte finns någon anledning att gå in i en konfliktsituation med EU-kommissionen när det gäller havsörn med tanke på fågeldirektivet. Läget är alarmerande och akut, vi kan inte vara så undfallande att vi bara konstaterar att EU-kommissionen aldrig förlorat ett jaktmål. EU som institution är mycket bra och visar med sin övergripande funktionalitet på en god förmåga att ena och utveckla, men ibland måste man våga stå upp för sin sak. I synnerhet när syftet är att skydda sjöfågelstammen, för obalansen med ett överstort antal örnar ger negativa effekter för den biologiska mångfalden i stort.

Åland kan med fog vara stolta över det viltvårdsarbete som bedrivs och bedrivits. Vi ska om något år vara lika stolta för att vi orkade och vågade kämpa för skyddsjakt på havsörn. Processen behöver inledas nu, i morgon är det för sent och därmed mycket tystare i vår skärgård. Jag hoppas därför landskapsregeringen byter ut undfallenheten mot några kilo kämpaglöd.
John Holmberg (Lib)Lagtingsledamot