Av konstitutionella skäl. Kommunalt självstyre innebär att ta ansvar för sin egen verksamhet. Ekonomin ska gå ihop.
Kommunerna har beskattningsrätt och kan påverka sina inkomster. Kommunens styrelse och fullmäktige har skyldigheten att anpassa inkomsterna till utgifterna. Eller som normalt tänkande personer, anpassa utgifterna efter inkomsterna.
Kommunernas självstyre skyddas genom konvention, att nationell lagstiftning inte får påföra pålagor som driver kommunernas kostnader, med mindre än att med nationella medel bidra till finansieringen, så att en kommun med given skattekraft, inte ska behöva höja kommunalskatten för att klara sina lagstadgade åtaganden.
Det kommunala självstyret förutsätter att kommunens styrelse och fullmäktige är kompetenta att sköta kommunens ekonomi. Den enskilda kommunen ska planera så att kommunens ekonomi på sikt är i balans.
Drabbas kommun av plötsliga ökningar av kostnader, till exempel av dyra omsorgsfall, så ska kommunen justera sina ekonomiska planer så att ekonomin ändå balanserar på sikt. Kommunen måste, om nödvändigt, öka inkomsterna, höja skattesatsen, så att ekonomin går ihop. Under tiden så kan kommunen tvingas gå till banken för att klara sin likviditet.
Det är konsekvenser av det kommunala självstyret.
Om kommunen hamnar i utsatt läge, blir en ”kriskommun”, så beror det på en inkompetent kommunledning, styrelse och kommunfullmäktige. Så länge kommuner är självstyrande så måste kommunerna lösa sina ekonomiska åtagande själva. Det är centralt i tanken om kommunalt självstyre.
Kommuninnevånarna måste själva stå för kostnaderna för kommunens åtaganden tillsammans med statsstöd/ landskapsandelar, enligt konvention om skydd av det kommunala självstyret. Men det finns inkompetenta förtroendevalda i kommunerna, som inte förstår vad det kommunala självstyret innebär.
Därför borde en fungerande tillsyn av kommunerna införas. Som säkerställer att nödvändiga beslut fattas så att kommunen inte hamnar i ekonomiskt utsatt läge. (jämför aktiebolagslagen, krav på kontrollbalansräkning, då hälften av aktiekapitalet är förbrukat)
Om kommun inte fattar de beslut som krävs, så ska regeringen kunna införa tvångsförvaltning av kommun med inkompetent ledning. Tvångsförvaltning, tills kommunen har återställt kompetensen i beslutande organ så att ekonomin återigen är i balans.
Ett första steg mot tvångsförvaltning är att skärpa revisionsfunktionen i kommunerna. Att ge revisorerna lagstadgad skyldighet att granska och påvisa brister i det kommunala beslutsfattande som på sikt kan leda till ekonomiskt utsatt läge. Och att revisorerna blir skyldiga att till tillsynsmyndighet/regeringen, rapportera brister. Återkommande brister som inte åtgärdas av kommunen självt kan/ska leda till tvångsförvaltning.
Tanken, som kriskommunlagen baseras på, att andra fullt fungerande kommuner, ska ta ansvar för en kommun med inkompetent ledning, är fullständigt befängd. Lika befängd är tanken att regeringen ska bistå med stöd till inkompetent skötta kommuner.
Så jo, Runar har rätt, det behövs ingen kriskommunlag, däremot en lag om tillsyn över hur kommunerna sköts och en lag om tvångsförvaltning tills brister i kommunens kompetens har åtgärdats.
Politisk vilja krävs av lagtinget, för att hedra kommunalt självstyret, att följa konvention om skydd av kommuners ekonomi när kostnadsdrivande reformer, införs.
Bengt Hagström
Mångstekta
