Regeringens budgetförhandlingar för nästa års statsbudget avslutades i veckan. Förhandlingarna gick snabbt och enbart en dag behövdes. Anledningen till det är att förhandlingar pågått i kulisserna mellan regeringspartierna i två veckor. Nästa anhalt för budgetförslaget är riksdagen där det presenteras den 10 oktober. Förslaget blir offentligt i detalj dagen innan, men den stora helheten är redan presenterad.
Underskottet i budgetförslaget är uppseendeväckande, 11,5 miljarder euro.
Många undrar säkert hur det är möjligt att underskottet blir så stort trots att regeringen kommit överens om åtgärder som balanserar den offentliga ekonomin, både direkta nedskärningar, indexfrysningar samt sysselsättningsåtgärder med sex miljarder euro över perioden? Det borde ju minska underskottet, inte öka det.
Det finns flera orsaker till varför underskottet ökar, och som statsministern konstaterade efter budgetförhandlingen, hade underskottet varit 2,5 miljarder större, 14 miljarder euro, om man inte hade vidtagit de åtgärder man gjort.
Det illustrerar den gigantiska utmaning som Finlands offentliga ekonomi står inför och där den enskilt största utmaningen är den demografiska utvecklingen. Det föds väldigt lite barn och inflyttningen är otillräcklig. Det gör att befolkningen blir äldre, och den arbetsföra andelen av befolkningen minskar.
Även om sysselsättningsgraden höjs, minskar arbetskraften om fler går i pension än som kommer ut i arbetslivet. Det här är Finlands i särklass största ekonomiska utmaning. Minskningen i den arbetsföra befolkningen syns inte bara i minskade skatteintäkter och högre utgifter för service utan att allt fler branscher kommer få ännu större problem med att hitta personal både inom det privata och det offentliga.
Lösningen på denna utmaning är mycket svår och har många delar. Hela Europa kämpar med samma utmaning. Regeringen vidtar åtgärder som syftar på att lösa flera delar. Man måste höja sysselsättningen, höja produktiviteten, effektivera, automatisera, digitalisera, öka välmåendet i samhället och arbetslivet, främja folkhälsan för att minska på sjukkostnader och frånvaro, säkerställa att det alltid lönar sig att arbeta, skapa morötter för arbetstagare i pensionsåldern att fortsätta sina arbetskarriärer samt säkerställa arbetskraftsinvandring. Då slår vi vakt om vårt välfärdssamhälle också på lång sikt.
Vid sidan av den demografiska utvecklingen finns det några andra saker som förklarar det växande underskottet, trots åtgärder. För det första har de stigande räntorna gjort att räntorna på Finlands statsskuld ökat kraftigt. I jämförelse med för två år sedan har räntekostnaderna på statsskulden stigit med 2,5 miljarder euro, för ett år!
Rysslands anfallskrig i Ukraina påverkar också. Finland har redan gett vapen och ammunition till Ukraina för över en miljard euro. Det bekostas via statsbudgeten och i budgetförslaget finns mer pengar då kriget fortsätter. Ett aggressivt Ryssland har också gjort att Finland behövt rusta upp och köpa mer försvarsmaterial än planerat, vilket också kostar pengar, men är nödvändigt.
Dessutom måste Finland satsa mer på forskning och utveckling för att klara sig i den globala konkurrensen där såväl USA, Kina samt många europeiska länder satsar mycket pengar på subventioner. Finland måste hålla jämna steg för att inte förlora företag och arbetsplatser på sikt.
Allt detta påverkar och syns i statsbudgetens underskott och visar att det inte finns några enkla eller snabba åtgärder på att helt bryta skuldsättningen över en natt, men nog att bromsa den så att den på sikt bryts och att vi genom det slår vakt om vårt välfärdssamhälle också för kommande generationer.
Mats Löfström
Riksdagsledamot
