Spänningen stiger i väntan på den nya producentansvarsorganisationen. Proans stämplades av agitatorer som ”olaglig”. Under min lång erfarenhet som tillstånds- och övervakningsmyndighet lärde jag mig att ingenting är ”olagligt” före rättsligt prövning och skapandet av prejudikat. Mig veterligen hade ingen civilkurage att starta rättsprocessen!

EU-direktivet och den åländska lagen strider mot Finlands grundlag: där stipuleras bland grundläggande friheter också om näringsfrihet, det vill säga att ingen kan tvingas till ett visst företag likväl som man har frihet att avstå eller hoppa av. Mitt förslag till ny åländsk producentansvar är återupplivningen av Proans. Byt namnet om det irriterar och tillsätt styrelsemedlemmar från Ålands Näringsliv och/eller representanter från våra företag. Komplettera med sakkunniga, till exempel från Mise och Svinryggens Deponi, styrelsemodell som krävs i dag från många håll.
Gör behövliga ändringar i bolagsordningen. Från dödförklarade Proans hämtas färdiga procedurer, administration, bokföring, statistikföring och anmälningskanaler, allt detta blir kostnadseffektivt i stället för att börja från början. Låt inte producentansvaret gå till organisationer i fastlandet! Vi vet ju vad det kommer att betyda: sopkärl och annan infrastruktur med finskspråkiga skyltar, instruktioner på finska, administration på finska och så vidare och noll bestämmanderätt. Detta vill väl inte ålänningar och minst sagt Åländsk Framtid.
Att kräva återbetalningar av Proans transaktioner till kommuner för att delas till enskilda avfallskunder är absurd: retroaktivt rättspraxis hör inte till vårt nordiska statsskick och Proans skötte själva verksamheten helt enligt den åländska lagen! Tidigare Proans vd Clas Öfverström lyckades locka samtliga våra företag vars omsättning nådde till den stipulerade gränsen att betala till berörda kommuner. I stället fanns det faktiskt någon kommun som vägrade ta emot pengarna: ”Det var för lite pengar”!

Rauli Lehtinen (HI)