Foto:

Kärnkraft är det säkraste sättet att producera el

Man ska komma ihåg att ingen energikälla är helt riskfri. Kärnkraft är det säkraste av alla sätt att producera el, sett till antal dödade eller skadade i världen. Vid riskbedömning måste man alltid ställa frågan: Jämfört med vad.
Pratar vi om radioaktiv så är det naturligtvis farligt i för stor exponering. Den syns inte och går inte att förnimma, rädslan är lätt att förstå vilket innebär att den även är lätt att skrämmas med. Koldioxid är också osynlig. Saknar lukt och smak. Den är ofarlig men lika lätt att skrämmas med.

En orolig insändare lyfter Harrisburg-Tjernobyl-Fukushima olyckorna.
Ingen dog av strålning i Harrisburg eller Fukushima, noterbart är att Fukushima inte var en kärnkraftsolycka. I Tjernobyl dog 28 man ur räddningsstyrkan, 19 personer som utsattes för höga stråldoser har dött senare av varierande orsaker. Ingen av olyckorna orsakade farliga strålningsnivåer utanför den närmaste omgivningen enligt (WHO) och FN:s kommitté för strålsäkerhet (UNSCEAR). Sammanfattningsvis tar ju människan lärdom och säkerhet och tekniken utvecklas precis som efter alla utredningar som görs när en olycka varit framme oavsett bransch. Det finns mycket att läsa om säkerhetstänket och teknikens utveckling i dagens/kommande reaktorer.

Förvar av kärnavfall. Vi hoppar in i en reaktor och noterar att uran-235 har splittrats och bildar klyvningsprodukter och dessa är mycket radioaktiva. Efter två år tas ett bränsleelement ut ur reaktorn och är då radioaktivt. Vatten är ett utomordentlig strålningsskydd så de får stå kvar i vatten i ett år innan det flyttas till mellanlagring också i vatten i 30 år.

Vidare i reaktorn så har Uran-238 till viss del omvandlats till plutonium, så kallade transuraner som också är radioaktiva men skiljer sig från ovan nämnda klyvningsprodukter. Klyvningsprodukterna har halveringstider på dagar, månader eller som högst 30 år, hoppar lite fram och efter 300 år så minskar radioaktiviteten med faktor tusen och hade det bara varit klyvningsprodukterna som varit oroande så hade problemet varit löst.
Plutonium och andra transuraner har halveringstider som räknas i tusentals år och det är härifrån vi får idén att vi måste skydda oss i 100.000 år. Efter den långa tiden har radioaktiviteten gått ner så mycket att det är lika radioaktivt som uranmalmen har som det en gång kom ifrån.
De länder som har kärnkraft så har alla olika lösningar och svårigheter att besluta hur det så kallade slutförvaret ska genomföras. Finland och Sverige har tagit beslut om hur detta ska genomföras.
Nämner exempel på annan lösning som finns än den Finland och Sverige har beslutat om. Vänta 300 år och sen blanda upp det med grus. I USA har man i väntan på att blanda upp med grus iordningställt en ”parkeringsplats” för kärnavfall placerat i kassuner (behållare ). De har inte mellanlagrat utan ställer det på en uppställningsplats i väntan på bättre tider.

Kärnkraftsbranschen lämnar inte över nåt farligt till nästa och nästa generation.

Man undrar hur Vindkraftmöllorna ska tas omhand efter uttjänande av livslängd.
Kärnkraften är det enda med kapacitet som kan ersätta fossila bränslen. Se tidigare insändare angående presentation av EROI-grafen som säger allt om det som i folkmun benämns för det odefinierade ordet hållbart, hur hållbar är vind och solkraft i jämförelse med kärnkraft?
Vad menas med Fönybart? Är solen ny? Är vinden ny? Nä, det är sättet vi tar hand om dessa på som är annorlunda än exempelvis bland annat som väderkvarnarna gjorde som senare frångicks på grund av ineffektivitet.
Värdera risker utifrån fakta och sluta skrämma folk.
Roger Lundgren

Hittat fel i texten? Skriv till oss