I vår strävan efter ett öppet och inkluderande samhälle finns det en ofta förbisedd sanning: Acceptansen avhbtqi+-personer är inte alltid en självklarhet, särskilt inte i vuxenvärlden. Trots framstegen inom lagstiftning och utbildning i skolor, stöter många av oss på en mur av fördomar i vardagen.

Som en person som inte alltid uppfattas som ”stereotypiskt gay”, har jag mött kommentarer som ”du är inte för gay, och därför är det okej”. Dessa ord avslöjar en djupare sanning om de rådande attityderna: acceptansen är ofta villkorlig och grundar sig på hur väl vi passar in i traditionella normer.
Vad säger det om vårt samhälle när en man som kysser en annan man väcker starkare reaktioner än när ett heterosexuellt par gör detsamma? Dessa dubbla standarder är tecken på att vi ännu har en lång väg att gå.
Frågan är, hur utbildar vi vuxna i acceptans på samma sätt som vi gör med unga i skolorna? Hur skapar vi en miljö där varje person, oavsett sexuell läggning, kan vara sig själv utan att mötas av villkorlig acceptans eller dolda fördomar?
Det börjar med att vi vågar ställa dessa obekväma frågor, både till oss själva och till andra. Vi måste erkänna att även om ytan kan verka accepterande, finns det underliggande attityder och fördomar som behöver utmanas.
Jag uppmanar varje person att reflektera över sina egna reaktioner och fördomar. Var medveten om hur du reagerar när du ser en man kyssa en annan man jämfört med ett heterosexuellt par. Våga konfrontera och diskutera dessa frågor i dina egna sociala kretsar.
Det är genom dessa dagliga, medvetna handlingar och samtal som vi kan börja bryta ner fördomarna och bygga ett samhälle där varje person är fri att vara den de är, utan rädsla eller förbehåll. Det är inte bara en fråga för hbtqi+-gemenskapen, utan för oss alla. Endast då kan vi skapa en verklig förändring och ett samhälle där verklig acceptans är normen, inte undantaget.

Stefan Husa