Ordet halvvägs väcker genast en rad associationer. Någonstans finns det ett citat ur Dantes ”Den gudomliga komedin” – ungefär så här: Halvvägs på min levnadsbana finner jag mig borttappad i skogen. Men halvvägs är också en vändpunkt i Europaparlamentets nuvarande mandatperiod. Alla ledande positioner ska väljas på nytt och det kan bli ganska dramatiskt.
Den här gången blev det alltför mycket dramatik. En vecka innan vi i Strasbourg ska välja en ny talman avled David Maria Sassoli – vår nuvarande. Riktigt så dramatiskt hade ingen föreställt sig inramningen kring talmansvalet.
Om talmannens säte i sammanträdessalen hade samma teknologiska utrustning som predikstolarna i våra gamla kyrkor – det vill säga ett stort timglas – kan vi nu konstatera att nästan all sand har runnit ner i den undre delen av timglaset. För David Maria har sanden runnit ut, men vi vänder nu på glaset och väljer en ny talman för parlamentet. Det mest sannolika valet gör dessutom genusbestämningen på titeln lite besvärlig. Roberta Metsola borde ”omtituleras”. Den diskussionen har vi fört för Finlands del tidigare – och landat lite i en återvändsgränd.
Men den i skogen borttappade Dante påminner oss – tillsammans med Roberta Metsola (som alltså är gift med en finsk man och därför har ett ”skogstillnamn”) – om att skogen kommer att vara en stor fråga under den andra halvan av vårt mandat.
Min gröna kollega Ville Niinistö har kommit med ett förslag om att nästan fördubbla EU:s sänka till 490 miljoner kolekvivalentton i lagstiftningen om markanvändning (LULUCF). Det nuvarande kravet ligger på 280 och under slutförhandlingarna av klimatlagen höjde vi nivån till 310 ton. Det var mitt förslag för att åstadkomma en ram för det fortsatta klimatarbetet. Och nu tror jag att det är gräsligt grönt och dumt att igen ändra på besluten.
Vår största utmaning handlar om att skapa förutsättningar för investeringar och den vägen förändra hårda ekonomiska strukturer. Om investeringarna uteblir på grund av att vi hela tiden tafsar och ändrar på beslutsnivåerna, kommer vi att misslyckas med att vrida strukturerna åt rätt håll.
Men LULUCF är inte den enda lagstiftningen som kan göra att vi tappar bort oss i skogen. Dante hade lite hjälp av Vergilius och av Beatrice. Vi måste klara oss på egen hand genom lagstiftningarna om avskogning och om återställande av natur. Avskogningen handlar huvudsakligen om importerad avskogning – det vill säga produkter som innebär att man skövlar skog i bland annat de tropiska regnskogarna. Men WTO-reglerna förutsätter att den sortens regler inte är diskriminerande och därför finns det en återspeglingseffekt. Reglerna gäller i motsvarande mån också här hemma i Europa och Finland.
Återställandet av naturen kommer också att innebära stora utmaningar. Den ställer oss en ganska filosofisk fråga: vilken tidshorisont kommer att gälla? Medlemsländerna har kommit med i den industriella revolutionen vid mycket olika tidpunkter, vilket betyder att skogsskövlingen har ägt rum för några sekler sedan. Finland kom sent med och är dessutom fortfarande glest befolkat. Det kan göra dividerandet för vår del ganska svårt.
Efter en hel del övervägande beslöt jag mig för att anta utmaningen och igen ställa upp som koordinator i miljöutskottet. Den posten för min grupps del avgörs också nästa vecka.
Nils Torvalds
Skribenten är ledamot av Europaparlamenet
SFP/Renew Europe
