”Vad gör du?!” utbrast min vän från Kontinentaleuropa när jag lite nonchalant vek undan en kvist som växte över stigen vi gick på i Sundsskogarna härom veckan. Jag vände mig förvånat om: ”grenen kan ju gå av” sa min vän och tittade på mig med stora ögon, nästan lite arg. Jag förstod ingenting, klart man ska vara försiktig med naturen men grenar och träd som växer på tokiga platser tar vi ju ner hela tiden.
Det här är långt ifrån det enda exemplet på när jag med min nordiska syn på skog och träd blivit påmind om hur enormt olika synsätt vi har på det här i EU. I utkanten av Bryssel finns en trevlig, vad jag trodde, park med några träd som jag och tusentals Brysselbor gärna promenerar i på soliga dagar. Men siddu där hade jag fel. Det är enligt Brysselborna inte alls en park utan en skog. Låt vara att den är liten, full med folk och har en flerfilig bilväg som slingrar sig igenom den – en skog är det, säger belgarna!
Eftersom skogar och träd är en sådan bristvara i många delar av EU så blir det kanske naturligt att de också får en annan syn på hur man ska hantera skogen. Att ta ner ett enda träd i just Belgien är en omständlig process, även om det skulle råka vara på privat mark. Det krävs tillstånd från berörda myndigheter och det tar ofta lång tid. Att det är så här omständligt tycker de flesta är en bra sak. Det ses som en i det närmaste omoralisk gärning att ta ner ett träd och därför vill folk inte att det ska vara så lätt. Med jämna mellanrum kavlas också ”skräckexempel” ut i media av något som för mig ser ut som ett vanligt hygge i en välskött skog.
Jag har ibland haft med mig vänner när jag kört upp från Bryssel till Åland och färden genom Sverige lämnar ofta stora intryck. Men det är inte den pampiga Öresundsbron eller det skånska kulturlandskapet som imponerar utan det är skogen. Att timme efter timme köra genom de småländska skogarna är tydligen väldigt exotiskt. Jag har till och med tvingats stanna mitt i ingenstans bara för att mina passagerare insisterar på att ”pröva gå in i skogen”.
Det här är såklart lite lustigt, men det är också intressant. Efter att ha sett nordisk skog på riktigt brukar deras uppfattning ändras något. Att se med egna ögon hur en välskött skog kan se ut och hur ett aktivt, medvetet skogsbruk inte behöver leda till förstörd natur är en bra erfarenhet.
Det här är en nyttig påminnelse om att vi inte kan utgå från att alla har samma utgångspunkt när vi diskuterar saker på EU-nivå och det hjälper till att förklara varför vi ibland ser beslut fattade på EU-nivå som kan tyckas väldigt konstiga för just våra förhållanden. Det är också därför det är extremt viktigt att vi engagerar oss i EU-politiken och finns på plats för att föra fram våra perspektiv.
Det enda sättet att se till att våra perspektiv tas i beaktande är alltså att finnas på plats och att höras. Annars riskerar vi att en liten park ses som en typisk, europeisk skog.
Anton Nilsson
Första ersättare till Europaparlamentet
