Ålands musikinstitut är ett skolexempel, i dubbel bemärkelse, på när överflödet har gått överstyr. Vem bestämmer vilka ämnen de ska undervisa i? Det är knappast barnkonventionen eller ÅMI:s rektor som ska bestämma omfattningen. Är det vi skattebetalare? Politiker, sakkunniga och tjänstemän? Vem/vad har satt grunden? Dags att ruska om lite mer.
Ska vi skattebetalare via landskapsregeringen (LR) betala för treåringars musiklekis? Vad motiverar en sådan satsning? Skärgårdsbor kan knappast utnyttja det dagiset. Finns det fotbollslekis och cirkuslekis också inom LR? Har jag missat nåt eller är det kommunernas uppgift att stå för förskola, lekis och dagis?
Varför behövs det till exempel kurser i balett? Vi har ingen scen för det här. Verkar mer som att mycket av ÅMI:s utbud borde finnas i privat regi, inte finansieras via LR:s pengakista. Jämför med idrotten. Vad jag känner till har vi inte någon skola för friidrottare, fotbollsspelare och hockeyspelare. Varför inte det i så fall?
Naturligtvis ska revisorerna kunna ställa relevanta frågor och ge förslag. Blir det för dyrt att anlita lärare utifrån måste man ta konsekvenserna och minska på sådant. Hur kan rektorn bombsäkert veta om det finns cellolärare eller inte på Åland? Har ni annonserat?
Det är enkelt att lägga ner skolor när man mäter i antal sökande, även om behovet av kunskaperna nog finns. Ta naturbruksskolan som exempel på det. Men ibland kanske man ska se på kostnader och andra kriterier också.
Jag ser hellre att man ökar landskapsandelarna ordentligt, så att kommunerna får ersättning för allt som lagts på dem. Dags att LR och lagting vågar dra ner på kostnader och verksamheter samt ifrågasätta och agera när det inte finns pengar att finansiera allt som finns nu. Och också vågar ta obekväma men nödvändiga beslut. Det förväntar vi väljare oss att ni gör nu när pengarna tryter och ekonomin ser allt annat än ljus ut.
Dags att omfördela
