Diskussionen i anslutning till Finlands beslut att ansöka om medlemskap i Nato har också berört om och hur en anslutning kunde påverka Ålands demilitariserade status. President Sauli Niinistö, regering och riksdag har alla deklarerat att de internationella avtalen om Åland består och demilitariseringen respekteras vid ett finländskt Natointräde. Natochefen Stoltenberg har muntligen betygat att det från Natos sida inte finns några problem med demilitariseringen. Redan 1999 bedömde forskaren Teija Tiilikainen i en skrift från Ålands fredsinstitut det sannolikt att Nato inte vill rubba de historiska arrangemangen om Åland genom att öppna 1921 års konvention utan lämnar Ålands internationella position oförändrad.
En ögonblicksbild från ett möte för ganska exakt 25 år sedan kan bidra med ytterligare en tidig auktoritativ bedömning. Den 27 juni 1997 besökte USA:s Helsingforsambassadör Derek Shearer Åland. I sedvanlig ordning togs han emot av landskapets dåvarande politiska ledning, talman Ragnar Erlandsson och lantrådet Roger Jansson. Ambassadören, med nära band till president Bill Clinton, frågade vad som händer med Åland om Finland eventuellt söker anslutning till Nato.
Värdarna konstaterade samstämmigt att demilitariseringen består och hänvisade till det särskilda Ålandsprotokoll som hade tillkommit vid EU-anslutningen 1995. Alliansen skulle bli en bra ny garant för Ålands demilitariserade status. Shearer svarade att Ålands särskilda status inte borde bli ett problem om Finland söker sig till Nato, alliansen är flexibel och många andra länder som sökt medlemskap har också ställt villkor. Att bibehålla demilitariseringen skulle enligt Shearer också vara mest ändamålsenligt för Finland i en eventuell ansökningsprocedur eftersom inga förhandlingar om förändringar då vore nödvändiga.
Som brukligt är rapporterade säkert ambassadören hem till Washington om sina samtal i Mariehamn. I arkiven hos State Department och ambassaden i Helsingfors finns hans noteringar och slutsatser sannolikt bevarade.
Trots en tidvis överhettad debatt främst på insändarsidorna finns det i nuläget knappast någon anledning att tro annat än att demilitariseringen består också vid ett Natomedlemskap för Finland. Det finns ändå skäl att minnas att USA är Natos överlägset viktigaste och starkaste medlemsstat. Inför de förhandlingar som nu ska föras med Nato om Finlands medlemskapsansökan bör det därför kännas betryggande att en officiell företrädare för landet, redan i ett tidigt skede, uttryckt förståelse för och acceptans av Ålands säkerhetspolitiska status.
Lars Ingmar Johansson
