Krönika
Staffan Bruun, ledarkrönika
Fyll fickan med sedlar
Staffan Bruun skriver om att det är dags att betala dricks.
Krönika
Det här är en argumenterande text
med syfte att påverka.
Åsikterna som uttrycks är skribentens
egna.
Den som i vanlig ordning beställer en taxi från Helsingfors centrum till flygfältet med det dominerande taxibolaget Helsinki Taxi betalar cirka 50 euro.
Den som väljer lågprisbolag som Yango, Über eller Bolt betalar 9-13 euro beroende på efterfrågan just då. Skillnaden är så märkbar att många vänner och bekanta som tidigare svurit på att bojkotta de nya utländska taxibolagen börjar svikta i sin tro.
Yango som är ryskt och Über som är amerikanskt bojkottas förstås fortfarande, men estniska Bolt lockar allt fler användare.
En kollega som tog en Boltbil några kilometer genom centrum betalade 3,20 för körningen. Efteråt lade han med mobilen till två euro som dricks.
Man undrar hur bolagen lyckas få ekonomin att gå ihop med sådana tariffer? Och man undrar framför allt hur mycket chauffören förtjänar, för någon liten förtjänst måste väl också han göra?
Lågprisbolagen tycks inte ha upptäckt Mariehamn för hur jag än försöker beställa en pirattaxi på nätet hittar jag ingen. Däremot erbjuder Volt hemtransport av krogmat.
I Helsingfors är dessa matbud som cyklar eller kör olika slags elfordon med sina blå väskor en vanlig syn. Också jag har någon gång anlitat dem och betalat några futtiga euro för tjänsten. Tanken har varit god även om budets förtjänst förblir minimal också med dricksen inräknad.
Men vem täcks anlita ett matbud medveten om att den stackaren kanske inte förtjänar mer än några euro på sitt arbete?
Och då kommer vi till det ofrånkomliga att man numera måste vara beredd att betala dricks. Det gäller alla dem som har ens lite heder i kroppen och inte vill utnyttja fattiga mänskors nöd. Då måste man betala taxiföraren och matbudet extra.
I alla tider har vi i Europa föraktat amerikanerna för deras dribblande med dricks. Som turist i USA har det tagit någon dag att återuppväcka procenträkningens mysterier och ofta har man för sent insett att en stor del av middagsdiskussionen handlat om hur mycket man borde ge i dricks.
Nu börjar vi vara i samma situation. Att krogarnas betalmaskiner automatiskt är programmerade för dricks känns lite hutlöst eftersom personalens arbetsinsats hos oss, i motsats till USA, finns inbakad i notan.
Anlitar man Volt och Bolt och andra låglöneföretag så bör man vara redo. Tidigare gällde det inför Amerikaresan att växla till sig en stor bunt en- och femdollars sedlar för besök på krog, kafé, taxi, frisör med mera.
Efter att i några år helt vant oss av med kontanter gäller det att igen börja fylla fickorna med fem euros sedlar för alla eventualiteter.
Även om det blir en utmaning att komma över sedlar i en tid med allt färre bankkontor.