Fiskodling och Tage Danielsson

Ibland används statistik som en filt man drar upp till öronen för att dämpa oron. Bara problemet är tillräckligt litet, relativt sett, så behöver vi inte bry oss.

Det är ungefär så John Holmberg (Lib) resonerar i sitt svar till föreningen Rädda Lumparns insändare om fiskodlingens utsläpp. Holmberg använder siffror för att visa att utsläppen från Åland är små i jämförelse med Finlands totala belastning.

Men varför stannar Holmberg vid Finland? Om man jämför med hela Östersjöregionen blir de åländska utsläppen förstås ännu mindre. Och jämför vi med hela världen blir de åländska utsläppen nästan obefintliga.

Därför ska vi ha mer fiskodling, menar Holmberg,

Jämförelserna säger dock ingenting om hur de faktiska utsläppen påverkar våra egna vikar, stränder och vatten. Det säger ingenting om vilket känsligt hav Östersjön är, eller om det åländska ansvaret för att inte förvärra läget. Och det säger ingenting om den oro många ålänningar känner för havets hälsa.

Holmbergs insändare får mig att tänka på Tage Danielssons monolog om sannolikhet: när något är ”så osannolikt” att det nästan inte finns.

Med samma logik kan man alltid göra varje enskilt utsläpp så litet i jämförelse med något annat att det nästan försvinner. Och då behöver ju ingen ålänning som oroar sig för våra åländska vikar och stränder vara orolig längre.

Eller?

Alfons Röblom (HI)