Farväl till människans bästa vän

Få människor erkänner att de är egoister och bara tänker på sig själva. Tvärtom brukar de flesta anse sig vara solidariska, lojala och arbeta för det gemensamma bästa.

Ålänningar är ofta överens om att det skulle räcka med två kommuner. Förutom den egna som förstås kvarstår som självständig kan de övriga femton gärna gå ihop.

Åtgärder för att bromsa klimatuppvärmningen välkomnar också de flesta så länge de egna södernresorna inte drabbas, lika lite som bruket av egen bil och båt.

Vi äter för mycket kött, det är odiskutabelt. Men är det just jag som ska slopa biffar och grillkorv, frågar många och svarar att någon annan får börja.

Inställningen att man själv är den sista som ska ändra på sina konsumtionsvanor är förödande för klimatkampen. Ändå kunde en dramatisk minskning av köttproduktionen genomföras utan att någon behöver ändra sina matvanor. Vi börjar med människans bästa vän, hunden.

Det finns en miljard hundar i världen. Av dem är bara en försvinnande liten del polis-, knark- eller ledhundar vars fortlevnad kan motiveras. Resten kan vi undvara.

Jag efterlyser ingen masslakt på hundar för lyckligtvis lever de inte särskilt länge. Alla hundar som finns i dag får gärna leva sina liv till slut. Nya hundar ska däremot inte mera avlas, uppfödas och säljas.

Alla människor kan byta kött mot grön kost om det är nödvändigt. Däremot kommer man aldrig att få en miljard hundar att gilla sallad och morötter. Hunden är och förblir en oförbätterlig köttätare.

Om vi på tjugo år blir av med en miljard hundar så löser det inte alla klimatproblem, men vår planet för en välbehövlig andhämtningspaus.

Katterna då? Jo, de flesta borde gå samma väg och förhindras att föröka sig, hur det sedan ska gå till. Här finns ändå en stor skillnad för många katter är självförsörjande och lever gott på egenhändigt infångade möss, sorkar och småfåglar.

Dessutom är katter i allmänhet små och äter betydligt mindre än en rottweiler.

Hundägarna kommer säkert inte att applådera mitt förslag. Man kommer att påpeka att hunden är många pensionärers enda sällskap i livet.

Till det kan man svara att det är helt orimligt att ett samhälle först isolerar sina äldre medborgare och sedan löser ensamhetsproblemet med hundar. Varje människa bör ha rätt att umgås med andra människor.

Hundägarna är en betydande väljargrupp. Det är osannolikt att politiker med svankig ryggrad vågar utmana den opinionen. Någon måste ändå ta första steget.

Varför skulle inte Åland kunna visa vägen för ett globalt Hundexit och bannlysa sällskapshundar?