”Vi saknar dig och längtar efter att ses igen”. I ena hörnet Ålands flagga, bilden visar Kobba Klintar en strålande sommardag. Det är röda granitklippor, blå himmel och spegelblankt vatten. Visit Ålands annons pryder hela söndagens förstasida av Hufvudstadsbladet.
Den här tiden på året lever Åland normalt upp, med finska skolklasser, svenska pensionärer, dagsturister och sportfiskare i en salig blandning på gatorna. De för många så avgörande sommarmånaderna har inletts.
I år är situationen en helt annan. Vi kan räkna med en del turister från Finland, men dessa kan, enligt Ålands Näringslivs vd Anders Ekström, inte förväntas kompensera för de uteblivna svenskarna.

Lantrådet Veronica Thörnroos (C) säger i en intervju i torsdagens Ålandstidningen att marknadsföringsresurserna den här sommaren måste riktas mot just Finland. Landskapsregeringen, Visit Åland och Ålands Näringsliv spånar just nu på en gemensam strategi, men man vill också att den ska accepteras av ålänningarna. Det för att undvika att Åland hamnar i samma dilemma som Gotland, med ett näringsliv som säger ”välkomna hit” och en ortsbefolkning som säger ”kom inte hit”.
För liksom på Åland finns en växande oro inom den gotländska besöksnäringen. Under påsken avbokade 85 procent av färjeresenärerna sina biljetter till Gotland, rapporterar SVT. Det efter uppmaningar från myndigheter och den gotländska sjukvården. Samtidigt jobbar organisationer inom näringslivet för att förändra bilden av en stängd ö. Nancy Yussef, ordförande för Företagarna Gotland, säger i intervjun med SVT:
”Vi säger inte till folk att komma hit. Vi säger att OM man väljer att komma – vilket är ett individuellt beslut om man anser att resan är nödvändig – så kommer vi att finnas här med det gotländska värdskapet som är välkänt.”
Ovanstående citat är, likt det budskap som Visit Åland gick ut med i söndags, två försök att skapa en positiv bild av ett resmål. Hur olika länder agerat under våren har i mångt och mycket gett dem olika stämplar. Bilden av ett Sverige där corona härjar fritt har spridit sig internationellt. Landet har som känt, i kontrast till de övriga nordiska länderna, inte valt att tvärbromsa och stänga ner under coronakrisen.
Svenska institutet, vars uppdrag är att följa och analysera bilden av Sverige i andra länder, har den senaste tiden utökat bevakningen av Sverigebilden i utlandet. Man tittar både på samtal i sociala medier och på nyhetsrapporteringen. Svenska institutet bedömer att antalet artiklar med en negativ ton på sistone har ökat. Där vill vi inte hamna.
Frågan är då om det, som lantrådet med flera alltså önskar, går att hitta en gemensam linje i den här frågan. Går det att jämka samman olika intressen – näringslivets, sjukvårdens, allmänhetens? Föresatsen att föra en dialog med ålänningarna är god, men utmaningar saknas inte. En av dem är förstås rädslan för smittspridning i samhället. Att som landskapsregeringen och andra myndigheter gjort hittills, informera och upprepa vad som gäller gång på gång, är en väg att gå. Men fortfarande tittar många snett på folk som rest till Åland utifrån.
Ålandstidningen har de senaste veckorna fått bilder av utländska bilar inskickade. Läsare vill veta var bekräftat smittade personer bor, vad de – om de smittats utanför Åland – haft för syfte med sin resa. I något fall har vi till och med fått samtal om vilka kontakter svenska stugägare haft under sin vistelse, vilka släktingar de träffat, var de handlat. Förståelsen för vikten av personlig integritet verkar i flera av fallen obefintlig.
Åland får inte låta en rädsla för smittspridning spilla över på de människor som kommer hit. Inte heller på de ålänningar som av olika skäl finner det nödvändigt att lämna Åland och således riskerar att ta smittan med sig när de kommer tillbaka. Däremot ska vi, liksom landskapsläkare Knut Lönnroth gjorde i måndags, informera om vilka regler och rekommendationer som gäller vid vistelsen och förstås också följa dem själva.
Så vad väljer ålänningarna, som ju alla mer eller mindre har möjlighet att med våra handlingar påverka omvärldens bild av Åland? Ska vi bemöta inresande med respekt, så att de förhoppningsvis väljer att komma tillbaka i framtiden, eller ska vi betrakta varje utländsk bil eller cykelturist med misstänksamhet?
Det kommer en tid efter pandemin. Men bilden av Åland och den åländska gästfriheten bygger vi i dag.

Annika Kullman