Det senaste halvåret har relationen mellan Åland och den finländska regeringen varit sämre än någonsin. Visserligen hävdar såväl landskapsregeringen som regeringen i Helsingfors att det fungerat bra på senare tid men det har inte undgått någon att självstyrelsen sattes ur spel samtidigt som pandemin gjorde entré i Norden.
Självstyrelsen, som vi känner den i dag, kan lätt undanmanövreras och därmed kan även det åländska folkets rätt till självbestämmande läggas åt sidan. Det är lärdomen från det senaste halvårets uppdagade brister.
Av de åländska partier som tidigare förhållit sig mest kritiska till relationen mellan Åland och Finland hör Ålands framtid. Så länge partiet har existerat har man lyft brister i Finlands hantering av den åländska autonomin. Partiet är fött ur tanken att en modern och utvecklad autonomi är den enda garantin för ålänningarna att bevara vårt svenska språk och vår åländska identitet i ett allt mer helfinskt Finland.
Mot bakgrunden att Finlands hantering av självstyrelsen de senaste halvåret varit oacceptabel blir det således underligt att Ålands framtid inte synts mera i debatten. Att partiet inte tagit större plats och tagit tillfälle i akt för att föra fram sin sak. Det hade varit ett naturligt agerande för ett parti som vill stärka den åländska autonomin för att på sikt bilda ett självständigt Åland.
Går man tillbaka det senaste året noterar man att partiet skrivit ytterst få insändare. Insändare som andas mer måsten än vilja till att lyfta frågan om den åländska självstyrelsens varande och utmaningar. Vi ser också att partiets hemsida knappt har uppdaterats och att partiets Facebook-grupp har förvånande få inlägg.
Visserligen har partiet ledamoten Anders Eriksson i lagtinget och han innehar en rad olika positioner som till exempel medlem av talmanskonferensen, ordförande i Ålands delegation i Nordiska rådet och vice ordförande i Självstyrelsepolitiska nämnden – men synligheten utåt är ändå liten.
Säkerligen har Ålands framtids vilja att sticka ut minskat i och med att partiet stödjer den sittande regeringskonstellationen, men ser vi på dagens politiska landskap så hindrar det inte enskilda partimedlemmar och partier att sticka ut och ta ut svängarna. Vi ser det i en rad olika partier och inte minst ser vi att ledamöter inom Hållbart initiativ tar ut svängarna rejält i lagtinget, trots att partiet ingår i regeringen.

Ålands framtids partiordförande Pia Eriksson kom inte in i lagtinget vid senaste valet utan platsen togs av Anders Eriksson. Att inte partiordföranden tar plats i lagtinget spelar naturligtvis en stor roll, men samtidigt finns det andra sätt att synas, att ta plats och framförallt ta möjligheten att spela det politiska spelet på ett nytt sätt och mer utmanande sätt med en partiordförande som står utanför lagtinget. Men partiordförande Pia Eriksson har varit som bortblåst sedan valnatten i oktober 2019.

Ålands framtid var från början inte ett parti utan en rörelse som byggde på att samla progressiva självstyrelsetankar och självständighetsivrare från olika delar av det åländska samhället. Rörelsen blev sedan ett parti och många föll då ifrån eftersom man inte var intresserad av att bilda ett parti och framförallt trodde många att frågan om självstyrelsen var större än partipolitik. Kanske är det vi nu ser ett tecken på att frågan är större än partipolitik och att frågan behöver finnas och finns i varje parti?

Den åländska självstyrelsen står inför stora utmaningar och vår rätt till självbestämmande har aldrig varit så utmanad som i detta nu. Vi ålänningar behöver ta ett större ansvar för självstyrelsen. Oavsett roll i samhället och oavsett partibeteckning. Få en djupare kunskap och dela med oss av den kunskapen. Vi har det ansvaret om vi vill bibehålla vår rätt till självbestämmande och därigenom även i framtiden bevara vår möjlighet att själva forma vår framtid. Självstyrelsen får inte tas för given. Det visar den senaste tidens utveckling tydligt. Därför är det underligt att det parti som de senaste åren lyft frågan om självstyrelse allra mest nu sitter som allra tystast.

Daniel Dahlén