Åland kan antingen gilla läget. Eller gå till botten med varför välutbildade åländska ungdomar inte duger som arbetskraft.
KUNSKAPER I finska är hett eftertraktade av det åländska näringslivet. Också inom offentlig sektor är det en tung merit. Det minskar arbetsgivarnas möjligheter att rekrytera ålänningar som studerar i Sverige. Inget av det kommer som en överraskning. Men i en färsk rapport från statistikbyrån Åsub står det nu svart på vitt att det är så.

ÄN SEDAN?
Det är väl naturligt att prata med kunden på kundens språk. Företagen måste själva få välja språk när de gör affärer.
Allt annat är planekonomi.
Det stämmer.
Men vad rapporten också visar, och det är både mer överraskande och mer tankeväckande, är att bilden är mer komplex. Det är inte, som ofta sägs i debatten, kraven från kunderna som gör att finskan fått en så stor roll i näringslivet. Jo, inom branscher som turism och sjöfart är det så. Men på det stora hela handlar det om andra saker.
REGELVERK, kollektivavtal, företagsjuridik, myndigheter, leverantörer, instruktioner, varubeteckningar och organisationer. Allt det behöver företagare för att vara med i matchen och allt oftare finns de tjänsterna bara på finska.
Vad Åsub-forskarna säger -eller egentligen inte de utan de intervjuade företagen - är att det inte är marknaden som gjort finskan så viktig för de åländska företagen. Utan strukturer som i grund och botten är politiska.
STATSTILLHÖRIGHETEN har kittat fast landskapet med ett handelsområde där finskan är nyckeln för att sköta den dagliga verksamheten och för att hänga med i utvecklingen inom branschen. Inte för att Finland är elakt. Utan för att det är så den språkliga verkligheten ser ut.
Dagens självstyrelse ändrar inte på det.
Den handlar om språk och kultur, inte om ekonomi. Åland får bestämma över frimärken men inte över bolagsjuridik. Riksgränser är starka krafter. I kombination med en begränsad autonomi har det lett fram till den vardag som Åsub-rapporten beskriver på 54 sidor.
DET ÄR EN vardag där dörren stängs för unga ålänningar som studerar i Sverige, i dag 80 procent av dem som pluggar på annan ort. En vardag där finska blir entrébiljett till maktens rum, eller som ett av de intervjuade företagen säger: "Kunskaper i finska kommer väl aldrig att bli ett krav på alla som anställs inom företaget, men säkert för alla beslutsfattare." Hårddraget: På framtidens Åland får den som bara pratar svenska antingen flytta till Sverige eller tömma soptunnor.
SÅ VILKA slutsatser kan Åland dra? Det finns grovt taget två.
Den första är att gilla läget. Åland inför språkbad på dagis, obligatorisk finska i alla stadier av undervisningen och anpassar sig. Andemeningen i självstyrelsen är överspelad. Det går inte längre att leva och verka på svenska på Åland. Tvåspråkighet är framtiden. Det förslaget nämns med jämna mellanrum i debatten och förs också fram av ett av företagen: "Alla ålänningar måste lära sig finska. Det skulle lösa våra språkproblem och kraftigt minska behovet att söka personal utanför Åland."
Det är ett finlandssvenskt svar på en åländsk fråga.
DEN ANDRA slutsatsen är att ta tag i strukturerna som Åsub blottlägger. Om näringslivet i dag ensidigt styrs österut måste dörrarna i morgon öppnas mot andra väderstreck.
Vägen dit går via mer självstyre och mer Sverige.
Genom en utbyggd ekonomisk självstyrelse kläs regler, föreningsvardag och skattelagar i svensk språkdräkt. Blankettlagstiftning från Sverige hjälper lagtinget på vägen. Åland gör en gång för alla upp med myten om att språk och ekonomi skulle vara skilda kroppar. Banden till Finland är fortsatt starka, men kompletteras med bättre möjligheter för företagen att också bygga band västerut om de så önskar. Ålands hav blir ett fönster i stället för en mur.
Det är vägskälet rapporten ställer Åland inför.

Niklas Lampi