Ålandstidningen rapporterade föregående vecka om att Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) gav landskapsregeringen (LR) bakläxa när de underkände Henrik Löthmans yrkeskvalifikationer som lärare. Nu tillsätter LR ytterligare en arbetsgrupp för att komma till rätta med problemet. Det är rätt. Åland ska jobba för att uppvisa så få hinder som bara möjligt när det kommer till att godkänna andra europeiska examina. Åland ska inte låta sig luras av den nationalism som många gånger präglar behörighetsfrågor när det kommer till bedömning av olika examina. Åland har inget att vinna på att vara restriktiv. Det hindrar enbart in- och återflyttning.

Lärarbehörigheten har blivit något av ett huvudbry för LR. När Sverige ändrade sin lärarutbildning så att grundlärarutbildningen delades in i två block kom den att skilja sig från den finländska indelningen – där lärare utbildas för årskurs 1-6. Detta innebär att de som utbildar sig i Sverige inte per automatik kan arbeta som grundskolelärare på Åland, eftersom de flesta lärare på Åland har alla årskurser från 1 till 6.
De svenskutbildade lärare som i dag vill arbeta på Åland kan bli behöriga genom att antingen genomgå en anpassningsperiod med ett års oavlönat jobb eller genom att avlägga ett lämplighetsprov vid högskolan. Ett krångligt system som gör att både en och annan student frågar sig om man verkligen ska satsa på att bli lärare.

I fallet Henrik Löthman har en person med lång erfarenhet av läraryrket och med utbildning från Sverige blivit nekad av LR att få behörighet. Detta har med all rätt underkänts av HFD och det är därför rätt att utbildningsminister Annika Hambrudd (C) tillsätter en ny arbetsgrupp för att skapa klarhet i reglerna kring lärarkompetensen.

Lagtingsledamot Gyrid Högman (C), med lång erfarenhet från skolvärlden, ska leda arbetsgruppens arbete. Det blir ett svårt navigerande mellan regelverk och tolkningar. Men egentligen är det inte en svår uppgift. Riktas den allmänna kompassen rätt, mot öppenhet och tanken om den fria rörligheten inom Norden och EU, är svaren givna. Åland har egen behörighet i frågan och vi ska agera i den anda som den egna behörigheten vilar på – examina inom EU-området ska gälla inom EU och den fria rörligheten gynnas.

Frågan om bedömning av behörigheter är inte en ny fråga för det åländska samhället. Lite nu som då lyfts frågan fram och det gäller olika yrkesgrupper.
När en betydande del av ålänningarna studerat eller studerar i Sverige och även i andra delar av Europa måste LR vara ytterst vaksamma på vilka signaler som sänds ut.
Åland behöver in- och återflyttning. Vi har inte råd att krångliga regelverk hindrar den rörligheten. Visst ska vi värna om att det finns en god kompetens hos de som anställs men det kan göras på ett pragmatiskt sätt som visar på öppenhet och vilja att hitta lösningar. Vi ska inte låta oss luras och tro att ett visst lands utbildning i generella ordalag är bättre än något annat lands utbildning. Så enkelt är det inte. Det finns nämligen alltid en individ bakom och det är trots allt dennes drivkraft och engagemang som är viktigast när det kommer till vem som är bäst lämpad för den utannonserade tjänsten.

Daniel Dahlén