Foto:

Kommunikationsproblem

De senaste veckorna och månaderna har präglats av betydande kommunikationsproblem i både det politiska beslutsfattandet och i lagberedningen gentemot Åland. Det här har synts tydligt i nyhetsrapporteringen, senast om förnyandet av smittskyddslagen och återinförandet av begränsningar för restauranger. Det är lätt att konstatera att de här kommunikationsproblemen tär på relationerna mellan riket och Åland. Det är inte bra och det bekymrar mig. Allmänheten får också svårt att hänga med, något som i sin tur undergräver förtroende.

De senaste veckorna och månaderna har präglats av betydande kommunikationsproblem i både det politiska beslutsfattandet och i lagberedningen gentemot Åland. Det här har synts tydligt i nyhetsrapporteringen, senast om förnyandet av smittskyddslagen och återinförandet av begränsningar för restauranger. Det är lätt att konstatera att de här kommunikationsproblemen tär på relationerna mellan riket och Åland. Det är inte bra och det bekymrar mig. Allmänheten får också svårt att hänga med, något som i sin tur undergräver förtroende. Därför är det så allvarligt och därför måste man nu göra något åt saken, förslagsvis att börja tala mer med varandra.
Det här problemet gäller tyvärr inte bara Åland. Eller tyvärr och tyvärr, det skulle vara illa nog om det bara gällde Åland. Problemet är dock större än så då det finns kommunikationsproblem myndigheter emellan, till andra delar av landet, till allmänheten och mellan olika ministrar och ministerier. Det här är illa, eftersom det försvagar förmågan att bemöta de utmaningar som coronaviruset skapar för både hälsan och ekonomin.
En riksdagsledamot konstaterade i torsdags att det verkar som om ministrarna i regeringen inte spelar i samma orkester. Detta hade att göra med den senaste förvirringen gällande begränsningarna för restaurangerna. Social- och hälsovårdsministern gick ut och berättade att nya begränsningar skulle införas för restaurangerna. Näringsministern fick kort därefter en fråga om saken, då han ansvarar för näringsfrågor och eventuella stöd, och konstaterade att han inte hade någon information om saken. Oavsett vad man tycker i själva sakfrågan om begränsningar så är det inte idealiskt om ministrar i samma regering inte på förhand informerar sina kollegor om vilka åtgärder de kommer att föreslå.
Från ett åländskt perspektiv är det enkelt att se regeringen och myndigheter i Helsingfors som en central enhet. Helsingfors eller regeringen beslutar något. Så är det så klart på ett sätt. Men i praktiken är det finländska beslutsfattandet mycket mer decentraliserat än exempelvis det svenska (där väldigt mycket går via regeringskansliet Rosenbad). Det finns ingen med centralt ansvar för allt.
Gällande restaurangernas begränsningar görs det via smittskyddslagen. Det är entydigt social- och hälsovårdsministeriet som ansvarar för den lagen. Det är ändå ett faktum att eventuella begränsningar påverkar många andra ministeriers ansvarsområden och att det därför är en fördel att förankra saker på förhand. Det görs nu, uppenbarligen, inte i tillräckligt hög grad internt, och ännu mindre gentemot Åland som också har förvaltningsansvaret gällande smittskyddslagen, även om behörigheten är rikets.
Här finns nu stor anledning att gå igenom hur kommunikationen fungerar generellt, men i synnerhet gentemot Åland. Det som framförallt skulle behövas är att fler började tala med varandra i stället för att skicka oförankrade utkast till lagförslag och brev. Därför borde man så snart som möjligt ordna en gemensam aftonskola med regeringen och landskapsregeringens ministrar för att tillsammans gå igenom öppna frågor ordentligt. Det finns svåra frågor som det ibland är omöjligt att komma överens om. Då brukar man ändå kunna enas om att man är överens om att man inte är överens. Men det är inte frågan nu, utan brist på kommunikation och förankring. Det borde inte vara omöjligt att åtgärda för ingen har något att vinna på att det är så. Det måste man nu ta tag i.
Mats Löfström

Ålandstidningen

Hittat fel i texten? Skriv till oss