I tidningarna och i Ålands radio presenterades i går onsdag den sista utredningen av Henricson Ab i kommunreformsarbetet.

Efter att under ett par år jobbat i nära samarbete och före det från dag ett av den nu avslutade mandatperioden med kommunreformen, har jag några reflektioner, och också en kommentar till Ålandstidningens ”nyhetskommentar” av Jonas Bladh.

Utredningen är en avslutning på första delen av kommunreformprocessen. I den konstateras, sakligt och väl argumenterat, hur man kan gå vidare och vilka problemen varit. Jag tycker inte det finns någon täckning alls för tidningen Ålands förstasidesrubrik att utredarna ”sågar” arbetet. Den ger snarare en möjlighet att ta arbetet vidare på olika sätt, och pekar på vilka utmaningar som varit och är störst.

En regering ska, tycker jag, ha en vilja att utveckla samhället, att reformera. Under mandatperioden har ingen anklagat den avgående regeringen för att vilja för lite, tvärtom. Synden har varit att det varit för mycket och gått för snabbt, särskilt för kommunerna.Och att antalet reformer på samma gång varit för stort. Det sista kan jag vara beredd att hålla med om eftersom varken KST eller brand och räddningsmyndigheten gått vidare i den takt som var tänkt, utan också de två stannat i porten och skapat trängsel.

Ett av problemen i allt arbete med kommunerna är just attorganisationen är litenoch saknar resurser för annat än det absolut nödvändiga. Ävensmåreformer, som brand- och räddningsmyndigheten, tar en oändlig tid att ta igenom alla instanser. Där har resultat inte uppnåtts på över 10 år! För KST-arbetet har kommunerna haft flera år på sig, som förspillts på interna strider trots attde flesta äröverens om att en gemensam socialtjänst behövs.

De lagstiftningsreformer som förts till lagtinget under mandatperioden är bra och viktiga saker. En socialvårdsreform, en äldrelag, en barnomsorgs- och grundskolelag är till för att förstärka och förbättra för invånarna, inte för att göra livet surt för kommunerna. Kanske är det skäl att påminna om varför kommunerna finns. De är inte ett självändamål för att hålla politiker sysselsatta, utan serviceproducenter och myndigheter för kommuninvånarnas bästa, förpliktade att följa den lagstiftning som finns.

När Jonas Bladh skriver att utredningen är bingo och julklapp för regeringsbildaren Veronica Thörnroos, som bekräftar att reformlagen nu ska rivas upp och ersättas av en vagt formulerad frivillighet blir jag lite ställd.

Redan under valkampanjen sade Socialdemokraterna att tidtabellen för reformen behöver justeras (som man gjort exempelvis med KST-lagen), att eventuella frivilliga samgåenden under reformperioden kan göras möjliga, och att en kriskommunsreglering bör införas i kommunallagen.

Det är för mig självklart och givet att ett stort reformarbete tar tid, och att man under processens gång måste justera kursen, inte en utan flera gånger.

Som oppositionsledare kan man uppenbarligen komma undan med att bara säga nej, utan att presentera alternativ. Om regeringen Thörnroos kommunpolitik går ut på att landskapsregeringen går in för en vagt formulerad frivillighet, så kommer inget att hända under de kommande fyra åren.

Kommunerna kanske får lugn och ro, menär det bra?

För min del kommer jag att jobba vidare med Henricson Ab:s utredning som utgångspunkt. Där finns mycket matnyttigt och mycket att tänka på, om man kan höja sig över ett ganska infantilt behov av syndabockar.

Nina Fellman (S)

Äldrerådet har under sitt senaste möte diskuterat bland annat framkomligheten och boendet för handikappade och äldre, övervakningen av äldreomsorgen, ekonomi, ensamheten, det brutna indexet och de äldres medicinering.

Den senaste tidens rapportering om oroligheterunder kvällar, nätter och helgerhar väckt frågor kringdessorsakeroch konsekvensersamtvilkainsatser som behövsföratt allaålänningarskakänna sig trygga, i dag och i framtiden.

I och med den fjärde tilläggsbudgeten för 2020 så är underskottet -84,8 miljoner. Det största underskottet i Ålands historia. Men inget jag vill eller kan klandra minister Torbjörn Elisasson (C) för.

I tisdags kväll hade jag lite småärende att göra på stan på vägen hem passerade jag Röde Orms retrobuss som var parkerad på bussplanen.

Resandet släpps fritt nu på lördag. De som kommer från Sverige möts av denna syn i Mariehamn. Prinsessan Corona kanske har gjort att rabatterna frodas, eller är det Törnrosas igenvuxna Borg – är det inte dags att snygga till detta?

Enligt Deepak Chopra är meningen med livet glädje och att med glädje delta i universums utveckling.

Hamnbolaget vill kunna skrota restaurangbåten (ÅT 16/9). Rubriken gjorde mig glad.

Äntligen, äntligen finns det hopp att bli av med skrothögen som så länge ha fått stå kvar och förfula området!

Tack hamnbolaget!

Kh

Jag har sagt att jag inte ska göra negativa personliga politiska uttalanden i offentligheten men när Barbro Sundback (S) tydligen inte har några som helst skrupler längre på vad hon gör eller säger, måste jag ge svar på

tal.

Kultur- och fritidsnämnden, där Barbro Sundback tidigare var ordförande, beslöt 2018 att tacka ja till en niohåls discgolfbana, finansierad av Lions Club Mariehamn.

Den 16.4.2018 beslöt Barbro Sundback, i egenskap av ordförande i kultur- och fritidsnämnden i Mariehamn, att placera en discgolfbana i Badhusparken.

Jag har alltid ansett Fixtjänst vara en institution i vårt samhälle och synnerligen välbehövd. Där har alla de som där vistas fått arbeta enligt sin läggning och förmåga och samtidigt känt att arbetet varit viktigt och meningsfullt för dem

I en motion till Mariehamns stad, med Camilla Gunell (S) som första undertecknare vill man att Mariehamns stad ska vara en föregångare när det gäller social hållbarhet och skaffa sig en HBTQIA-certifiering.

Så kom en ny rapport från Världsnaturfonden (WWF). Ryggradsdjuren i världen har minskat med nära 70 procent på bara ett halvt sekel.

Fler insändare