Med en stagnerad ekonomi fattas inte finansiella, strukturella och operativa utmaningarna i landskapet. En nyckel till att lösa dem är näringspolitik. Den ska förstärka företagens förutsättningar och hållbara utveckling (alla bemärkelser).

Den bör bedrivas på systemnivå, så koppling mellan beslut och effekter för olika delar identifierats. På många håll är näringspolitiska målsättningar effektiva och agila lösningar. Utan systemanalys sker oönskade effekter, där nätverket av småföretag mals sönder, lättare.

Den förra landskapsregeringen beslöt inför valet bevilja Svinryggens deponi Ab ett investeringsstöd för uppförandet av en biogasanläggning. Beslutet är ett exempel på näringspolitik som berör ett komplext system.

Många legala ramverk, tekniska, ekonomiska och miljöfrågor – många roller, funktioner och intressen. Vad var målsättningen, vilka analyser och bedömningar gjordes om planen, satsningens ekonomiska utveckling och effekter?

En märklighet är beredningen av biogasanläggningen som gjorts i kommunerna som är storägare i Svinryggens – så gott som ingen alls! Man kunde förvänta sig att frågan om finansiering av investeringen på fyra miljoner euro, drift och ekonomiska utsikter, skulle ha presenterats för fullmäktige och kommunstyrelser. I Jomala har frågan inte formell behandlats, förutom muntligt på ett möte efter beslutet.

Hur beredning gjorts i Mariehamn är oklart. Klart är att stadsfullmäktiges ordförande, i rollen som minister, beviljat det egna intressebolaget medel. Det är gott om kopplingar i beslutsfattandet med ansvar för avfallsfrågor: fullmäktige, kommunstyrelser, Mise, Proans och Svinryggens styrelser och landskapsregeringen.

Svinryggens styrelse tar med sin plan stort mandat att utforma avfallshanteringen på Åland. Kanske den utgått från aktieägaravtalet mellan ägarna om att förse bolaget med borgen för lån och stå för framtida kostnader som kan förorsakas av avvecklingen eller miljöskador av deponierna som bolaget har, fastigheter utan avgift på 50 års legoavtal.

En publik plan hade gett beslutsfattare och medborgare en klarare bild av det regn av manna som i tidningar utlovats. Detaljer om lönsamhet, finansiering och utveckling? Offentligt ägda bolag är bra om de ger mervärde, under lika förutsättningar med de privata.

På systemnivån finns även Mise, som bedriver avfallshantering och utan upphandling köper tjänster från Svinryggen, med upp till 20 år långa avtal. De juridiska grunderna är oklara. Man skyddar väl medborgare från komplex information.

Som Jomala som i sitt bokslut inte nämner andelen på 47 procent i Svinryggen, utan nöjer sig att uppge Mise-andelen på 24 procent (Mariehamn publicerar andelarna 47 och 62 procent). Behövs inte konkurrensutsättning?

Monopol med köptvång är väl smidiga, kunder betalar det pris de ges och ok som effektivitet, prestanda med mera faller bort – lösningar blir enkla. Om inte intäkter fås för biogasens rötrest, kan man överföra kostnader till hushåll och företag som avgift. En cirkulär ekonomi med medborgarna i fokus?

Transparenta beslut med faktaunderlag brukar ge bättre resultat. Systemisk beredning möjliggör informerade beslut både politiskt och inom näringslivet. Beslut kan även ändras bättre, om verkligheten visar sig bli en annan än den förutspådda.

Alternativet är beslut på basen av slump, gissning och tyck. Med de utmaningar som finns har vi inte råd med de alternativa metoderna i näringspolitik, eller politik överhuvudtaget. Det är att slänga pengar på soptippen.

Ralf Häggblom

Stackars Bambi och stackars människorna på Näverskär (se insändare den 28 november). Hoppas att polisen tar kräken som sköt och att de får stora straff.

”Från en djurvän”

Som bekant föreslår den avgående regeringen i sitt budgetförslag att den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, ska bibehållas. Kostnaden för detta är 1.800.000 euro per år. I en budget, som får ett underskott på 15.000.000 euro.

Kaj L, tydligt och bra skrivet den 29 november. Det överensstämmer med dagens verklighet. Vi behöver varandra, nu och i framtiden. Tillsammans är vi starkare och man kan inte veta när man själv behöver hjälp och stöd från andra.

Karin

Stadsdirektören Barbara Heinonen och minoriteten i stadsstyrelsen bestående av Sara Kemetter (S), Tony Wikström (S) samt Jonny Andersen (Lib), försöker misskreditera majoriteten i stadsutvecklingsnämnden genom att låta det framstå som att nämnden

I skrivande stund plitas säkert målsättningar ned för det politiska programmet med ambitionen att styra det offentliga Åland under de följande fyra åren (och genom det alla våras liv).

I Ålandstidningens ledare och artiklar den senaste veckan får man inte bara bilden av att strejk är en vänsterextrem aktion, det uttrycks i ord och meningar! Vinklingen på rapporteringen är oroväckande klandrande och ensidigt nyliberal.

Benita Mattsson-Eklund skrev i Ålandstidningens ledare den 26 november om en viktig fråga som berör överkonsumtionen som belastar vår planet.

FN:s nya klimatrapport visar att det fortfarande är möjligt att uppnå Parisavtalets mål, men att ländernas klimatlöften måste skärpas. Men de fastslår också att Parisavtalet inte är tillräckligt ambitiöst och att ytterligare åtgärder krävs.

I denna tidnings ledare den 27.11 spekulerar skribenten över bevekelsegrunderna till den givmildhet som medföljer den annalkande julen.

Det har gått över ett år sedan den klimatrapport som väckte en stor del av världen kom ut.

Öppet brev till Tjuvskyttarna lördagen den 23 november 2019.

Black Friday och julhandeln. Bägges gemensamma nämnare som marknadsföringen i decennier utnyttjat, normaliserat och förstorat; vår tragiska och obesvarade kärlek till konsumtionen.

Med min budgetmotion nummer två med rubriken: ”Landskapsandelar och stöd till kommunerna” vill jag att avdraget för löne- och pensionsinkomster stryks. Det är den så kallade 100-lappen, eller guldkornet, som någon kallade det.

Fler insändare