Med en stagnerad ekonomi fattas inte finansiella, strukturella och operativa utmaningarna i landskapet. En nyckel till att lösa dem är näringspolitik. Den ska förstärka företagens förutsättningar och hållbara utveckling (alla bemärkelser).

Den bör bedrivas på systemnivå, så koppling mellan beslut och effekter för olika delar identifierats. På många håll är näringspolitiska målsättningar effektiva och agila lösningar. Utan systemanalys sker oönskade effekter, där nätverket av småföretag mals sönder, lättare.

Den förra landskapsregeringen beslöt inför valet bevilja Svinryggens deponi Ab ett investeringsstöd för uppförandet av en biogasanläggning. Beslutet är ett exempel på näringspolitik som berör ett komplext system.

Många legala ramverk, tekniska, ekonomiska och miljöfrågor – många roller, funktioner och intressen. Vad var målsättningen, vilka analyser och bedömningar gjordes om planen, satsningens ekonomiska utveckling och effekter?

En märklighet är beredningen av biogasanläggningen som gjorts i kommunerna som är storägare i Svinryggens – så gott som ingen alls! Man kunde förvänta sig att frågan om finansiering av investeringen på fyra miljoner euro, drift och ekonomiska utsikter, skulle ha presenterats för fullmäktige och kommunstyrelser. I Jomala har frågan inte formell behandlats, förutom muntligt på ett möte efter beslutet.

Hur beredning gjorts i Mariehamn är oklart. Klart är att stadsfullmäktiges ordförande, i rollen som minister, beviljat det egna intressebolaget medel. Det är gott om kopplingar i beslutsfattandet med ansvar för avfallsfrågor: fullmäktige, kommunstyrelser, Mise, Proans och Svinryggens styrelser och landskapsregeringen.

Svinryggens styrelse tar med sin plan stort mandat att utforma avfallshanteringen på Åland. Kanske den utgått från aktieägaravtalet mellan ägarna om att förse bolaget med borgen för lån och stå för framtida kostnader som kan förorsakas av avvecklingen eller miljöskador av deponierna som bolaget har, fastigheter utan avgift på 50 års legoavtal.

En publik plan hade gett beslutsfattare och medborgare en klarare bild av det regn av manna som i tidningar utlovats. Detaljer om lönsamhet, finansiering och utveckling? Offentligt ägda bolag är bra om de ger mervärde, under lika förutsättningar med de privata.

På systemnivån finns även Mise, som bedriver avfallshantering och utan upphandling köper tjänster från Svinryggen, med upp till 20 år långa avtal. De juridiska grunderna är oklara. Man skyddar väl medborgare från komplex information.

Som Jomala som i sitt bokslut inte nämner andelen på 47 procent i Svinryggen, utan nöjer sig att uppge Mise-andelen på 24 procent (Mariehamn publicerar andelarna 47 och 62 procent). Behövs inte konkurrensutsättning?

Monopol med köptvång är väl smidiga, kunder betalar det pris de ges och ok som effektivitet, prestanda med mera faller bort – lösningar blir enkla. Om inte intäkter fås för biogasens rötrest, kan man överföra kostnader till hushåll och företag som avgift. En cirkulär ekonomi med medborgarna i fokus?

Transparenta beslut med faktaunderlag brukar ge bättre resultat. Systemisk beredning möjliggör informerade beslut både politiskt och inom näringslivet. Beslut kan även ändras bättre, om verkligheten visar sig bli en annan än den förutspådda.

Alternativet är beslut på basen av slump, gissning och tyck. Med de utmaningar som finns har vi inte råd med de alternativa metoderna i näringspolitik, eller politik överhuvudtaget. Det är att slänga pengar på soptippen.

Ralf Häggblom

Barbro Sundback (S) går till angrepp och anklagar mig som gruppledare för De obundna i Mariehamn för att inte hålla de politiska överenskommelserna. Mig veterligen har nog inte jag gjort något övertramp.

Gruppledare Barbro Sundback (S) ger sig på de andra gruppledarna i Mariehamns fullmäktige för att vi uppfattar Mariehamns-sossarnas begränsade urval när det gäller att besätta de viktigaste makt- och ansvarsposterna i Mariehamn som problematiskt i

När jag var sex år låg jag för första gången på sjukhus. På den tiden fick inte föräldrar vara med på samma sätt som i dag, så jag minns att jag var väldigt ledsen.

Det är stadens ansvar att se till att vi mariehamnare trivs och har det bra. Efter att Röde Orms gratisbussar slutade har staden blivit mindre trivsam.

För några veckor sedan höll stadens kultur- och fritidsnämnd ett informationstillfälle kring konverteringen av WHA:s gräsunderlag till konstgräs. Härvid framkom det att så kallat SBR-granulat ska användas som fyllnadsmaterial.

Moderata gruppledaren Roger Jansson bekymrar sig än en gång för maktobalans och maktkoncentration, utgående från det faktum att jag kommer att sitta i stadsstyrelsen och förhoppningsvis (i skrivande stund är nämnderna inte utsedda) i socialnämnden

Det är med förvåning jag läser i Ålandstidningen den 15.1 att Anders Holmberg (Ob) och Ingrid Zetterman (Lib) har kritik mot att Mariehamns socialdemokrater föreslår Nina Fellman (S) som både ledamot av stadsstyrelsen och socialnämnden.

Nyss hemkommen från en längre resa ser jag att Marcus Måtar inte straffas för sin fängelsedom. Väldigt märkligt. Eller kanske inte.

Kommentar till ledaren den 16 januari 2020.

Klimatförändringarna anges som orsak till de omfattande skogsbränderna som härjar och har härjat i Australien.

Angående ledaren den 7 januari:

För att öva lite på tunnelkonstruktioner behöver man ju inte ta till så drastiska åtgärder som att gräva en tunnel som är sex kilometer lång med detsamma, utan man kan bygga en betydligt enklare konstruktion först för att testa konceptet och samti

Några förbättringar som jag påtalat under flera år.

I Gluggen skriver Jonny Mattsson att ålänningarna är dåliga på att blinka i trafiken. Problemet är att de åländska rondellerna, förutom Rökerirondellen och Sjukhusrondellen, är så små.

Fler insändare