Man satsar mycket tid och resurser på att locka folk till Åland. Massiva reklamkampanjer för att locka hit behörig personal och fackkunskap. Vi behöver kompetens, vi behöver utveckling och vi behöver arbetskraften och inflyttningen.

På Åland bor du granne med naturen även mitt i Mariehamns centrum. Dessutom finns det många lediga specialistjobb. Vi har väldigt låg arbetslöshet och nästan ingen kriminalitet. Vi erbjuder fina skolor och daghem för dina barn och korta avstånd. Gröna skogar, röda klippor och ett blått skvalpande hav.

Vi är ett demokratiskt örike och det är nära till makten, du bor granne med de folkvalda, det är lätt att få sin röst hörd. Låter det för bra för att vara sant, så är det förmodligen så. Glansbilder har en baksida och så även här.

I tisdags hörde vi en majoritet av stadsfullmäktigeledamöterna som helt ogenerat ifrågasatte museibyråns sakkunskap om skyddsvärda byggnader, man debatterade juristers sakkunskap och uttryckte tvivel om stadsarkitektens kunnande i frågan om Mariehamns delgeneralplan.

Nyligen fick vi veta landskapsregeringen väljer att förbise inte bara en utan två kompetenta sökande till jobbet som landskapets förvaltningschef och i stället lyfta upp en inte lika kvalificerad kandidat. Detta trots en omfattande rekryteringsprocess gjord av en rekryteringsgrupp med konsulter, som föreslagit en av de andra sökandena.

När den avgående myndighetschefen uppger i verksamhetsberättelsen för datainspektionen att ”myndighetschefen inte ska riskera att förlora jobbet på grund av sakligt motiverad kritik som myndigheten framför”, då är botten nådd.

Detta tillvägagångssätt vid rekrytering och politikernas syn på sakkunskap just nu är knappast är en bra reklam för Åland. Signalerna man nu sänder ut är att man nog gärna vill att folk ska komma hit och jobba, dela med sig av sin sakkunskap men de ska också förstå att politikernas tyckande väger tyngst. För här tar man fortfarande beslut ”in casu” och likabehandlingsprincipen gäller inte den som har makt, mark och pengar. Det här ser verkligen inte snyggt ut.

Bästa politikerkollegor, höj blicken. Vi behöver kompetens, vi behöver utveckling och vi behöver arbetskraften och inflyttningen men makten måste vara renhårigare än i de här exemplen.

Jessy Eckerman (S)

Vi kan se i tidningen att Ålandsbanken planerar att dela ut dividender om 15,6 miljoner euro. Vi kan även läsa att Europeiska centralbanken har gett en rekommendation att inga dividender bör utbetalas förrän tidigast den 1 oktober 2020.

Ja, lagtingsledamot Camilla Gunell (S), landskapsregeringen tar ansvar för hela Åland, tillsammans med kommunerna. Vårt första krispaket ska snabbt säkra vårdens, de permitterades och arbetslösas samt företagens akuta behov av finansiering.

I skuggan av covid-19 måste vi komma ihåg att det även pågår annat inom den politiska världen på Åland. Saker som även de kan få konsekvenser för den framtida folkhälsan.

Sitter i morgonsoffan och läser om stadens om tjänstemän som gjort mistag, men som erkänner det och som hanterar felet efter regelverket så det blir bra.

Jag är nöjd. Tack från en medborgare.

”Duttpennan”

Först skulle jag vilja betona att följande grundas på hörsägen, inte på egen iakttagelse.Dock skulle jag inte tro att berättaren motiveras av illvilja mot den tredje personen i fråga och jag misstänker därför inte denne för att ljuga.

I lagtingets debatt om tilläggsbudgeten förra veckan utlovades att redan denna vecka skulle finansministern och regeringen påbörja arbetet med nästa tilläggsbudget som skulle ha kommunernas behov i fokus.

Mitt i allt pandemimörker dyker ett nytt otrevligt ord upp: coronafyllan. För många barn blir hemmakarantänen ett dysfunktionellt helvete, på motsvarande sätt som under långhelger.

Saltviksborna intar rätt perspektiv på frågan (Ålandstidningen 27.3) när de ifrågasätter omfattningen av området som ska ingå i havsplanen.

I min senaste insändare om landskapet ska låna pengar från banken för att finansiera sin tilläggsbudget polemiserar jag mot uppfattningen att Paf-pengar är det enda rätta i detta nu.

Alltså vad händer, samhället sätter sina medmänniskor i en framtida psykisk ohälsa. Folk blir permitterade och andra får jobba dubbelt, skolbarn får uppgifter som om de hade två vuxna och inga syskon till hands.

Nu tycker jag att livsmedelsbutikerna inför ett nytt system med att på kassadisken införa ett mellanrum med en halv meter mellan varje ny kunds varor. Vi kan kalla det värnavstånd.

Hur entusiasmerar man sin personal när det är känt att man seglar i motvind? Jo, samtidigt som man informerar om permitteringarså ställs det krav på att personal ska komma till arbetet med egna skyddskläder!

Med anledning av lagtingets beslut om en tillfällig förhöjning av dagpenningen florerar det på sociala medier och till och med i lagtinget felaktig information i sakfrågor.

Fler insändare